Milda makter!

Plats: Ett överbelamrat vardagsrum/matrum/genomgångsrum/bibliotek/kontor/lager. Det sista novemberljuset strilar in genom de nyputsade teakfönstrena, inköpta på qveserums byggnadsvård, ditmonterade av den väderbitne bokdammsugaren och hans vän DN-murveln. Skuggorna från ett flackande stearinljus spelar mot den modernt vita väggen, ackompanjerade av Chopins sköra sonater (alternativt modernare takter såsom Styles fina gamla Dover Calais, här dock i Ernst Hugo Järegårds tolkning).

Situation: (Yngre kvinna med flygigt hår, efter hand närmast hysterisk. Golvplankorna knarrar under hennes allt mer forcerade travande (annan gångart kan tänkas!))

Direktøren for det hele sitter och strukturerar dataregistret över samtliga böcker. En bok inköpt av en stor före detta kokboksrecensent från Veberöd ska förflyttas under rätt sökbokstav. Direktøren for det hele är udarbedad, klipper ut titeln, glömmer bort att hon har klippt ut titeln, klipper därför ut därpå följande titel, klistrar in på rätt plats, sparar ändringen. Himmelsk intervention! Får en uppenbarelse, inser sitt misstag. Försöker redigera, återställa. Go, going, gone, gone.

Direktøren for det hele: (utbrister kallt)

(Senti)mentala konsekvens(er)! Rubbad ordning. Obalans. Svårmod. Saknad.

Ekonomiska konsekvenser! Svåröverskådliga. 30 kr? 120 kr? Vem vet?

Existensiella konsekvenser! Den saknade boken är dömd till evig limbo. Och då menar jag inte dansen!

Berättarröst: (undergångsmässande, mot slutet lovsjungande)

Enligt äldre katolsk teologi är limbo en del av dödsriket och utgör där ett tillstånd mellan himmel och helvete. Limbo infördes som teologisk term på 1200-talet av Thomas av Aquino. Thomas ansåg det vara en barmhärtighetsgärning för de spädbarn (likt den försvunna kokboken) som hade avlidit (alt. blivit dräpta, likt den försvunna kokboken) innan de hunnit bli döpta. Tidigare ansåg bland annat den framstående teologen Augustinus att odöpta barn hamnade i helvetet. Tack Thomas A!

Anteckning från manusförfattare: Nu blev det kanske lite tungt. För att lätta upp enaktaren kan under föreställningen ett bildspel från diverse limbofestivaler projiceras på lämplig projektionsyta, i det fall tekniken för detta ej finns tillgänglig eller faller utanför budgetens ramar kan alternativet vara att Direktøren for det hele själv bygger en bokribba och därunder dansar limbo till tonerna av ”The show must go on”.