Det blev en snabbvisit på bokrean igår. En del spontaninköp, en del välplanerade.

Spontan kände jag mig verkligen när jag lade ner Mosaik för hem och trädgård i bokpåsen. Jag övervägde visserligen i några sekunder – kommer jag verkligen att ta tag i det här nu och skapa egen mosaik eller kommer det sluta med brustna illusioner och känslan av att ha blivit ”realurad”? Jag bestämde mig för att chansa.

Samtidigt som jag bläddrade i Mosaikboken plockade Nisse på sig Betong, en gjuten hobby tillsynes utan några tveksamma tankar om huruvida den kan komma till användning.

Bob Dylan slank också med, precis som planerat. Det slog mig att hans Sångtexter 1962-2001 i verkligheten var tre gånger så tjock som jag hade fått intrycket av när jag såg den på bild hos nätbokhandlarna. Det kändes bra. Mer bok för pengarna. Den fina klippboken som förvisso redan pryder bokhyllan fick också följa med hem. Vissa böcker kan man inte ha för många av var Nisses resonemang.

Även Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lódz köptes in, trots att jag gnällde lite över att det inte riktigt står rätt till när Nobelpristagare och Augustprisvinnare reas ut bara några månader efter att de hyllats för sitt författarskap. Jag vet att jag skrev det må väl vara hänt om de Müllertitlar som reas ut. Men jag blir ärligt talat provocerad. Visst är det kul att kunna fynda kvalitetsromaner på rean, samtidigt signalerar förlagen genom detta att man som läsare tjänar på att ha lite is i magen, och då menar jag verkligen att det inte är mycket is som behövs. Allt beror ju på ur vilket perspektiv man väljer att se det ifrån. Jag försöker hålla fast vid tanken att rean först och främst ska ge en känsla av att ha fyndat. Det ska kännas lite festligt. Vi behöver det ibland. Framförallt behöver vi det vid denna tidpunkt på året, då februari tycks vara den allmänna depressionsmånaden, åtminstone bland mina vänner och bekanta. Men jag kan inte låta bli att tänka att förlagen själva borde ha lite mer is i magen.

Mest nöjd är jag nog ändå med Alberto Manguels Nattens bibliotek, en skildring av hur bibliotek byggts upp och vilken roll de har spelat i vår civilisation. Omslagsbilden är ett stort plus.

Någon lyrik har det ännu inte blivit. Jag är fortfarande på jakt efter den. Hittade inte en enda titel igår. Är jag blind? Är det alla hyllmeter med kokböcker som står i vägen för någon undangömd liten lyriklåda?

De senaste åren känns det som att bokrean mest kretsat kring konflikter inom branschen. I år var det ICA Maxi som planerade tjuvstart, andra år har det handlat om att nätbokhandlarna tagit upp förhandsbeställningar innan bokhandlareföreningens gemensamma startdatum. I år har bokhandlareföreningen gett upp och reakataloger skickats ut till hushållen för förhandsbeställningar. Rean förändras, en gång i tiden fanns en regel att titlar yngre än tre år inte fick reas ut. I år, mindre än tre månader efter mottagande av nobelpriset, reas de nytryckta exemplaren av Herta Müllers romaner ut. Lite konstigt känns det nog, men om det får fler att våga sig på nobelpristagaren må det väl vara hänt. Eller?

Medan branschfolket stöter och blöter rearegler fokuserar Litteretro på utbudet. Här är ett urval titlar vi fastnat för. Klicka på bilderna för en kort beskrivning. Vi återkommer med fler rearapporter under veckan.

Vårt självutnämnda uppdrag är bland annat att undersöka hur det står till med lyriken under rean. Efter att ha ögnat igenom nätbokhandlarnas utbud en första gång känner vi oss en aning besvikna. Detta gäller inte bara lyrikavdelningen. Bokia har till exempel dubbelt så många titlar av Alexander McCall Smith (författaren till Damernas detektivbyrå) som under hela novellgenren. Likaså finns det dubbelt så många novelltitlar som det finns dramatik. Och dramatikavdelningens enda titel, Invasion av Jonas Hassen Khemiri, utgör också femtio procent av novellavdelningen.

Nåväl… mer om det senare.

I natt börjar bokfrossan!