31

Mar

Skriven av Frida

NU kan jag inte gå som katten kring het gröt längre. Igår blev det klart att Sofi Oksanen vunnit Nordiska rådets litteraturpris 2010 för sin tredje roman Utrensning som nyligen getts ut på svenska. Utrensning har inte bara fångat mitt intresse utan också väckt tvetydiga känslor. Där finns genusperspektivet, kvinnoödena, där finns berättelsen om vad sker med en människa när censuren med alla dess osagda ord och undertryckta känslor kapslar in sig i kroppen.

LOVORD efter lovord har haglat över denna roman som skildrar två kvinnoöden i det sovjetockuperade Estland. Jag borde ha kastat mig över den direkt, men något har hållit mig tillbaka – rädslan för att den ska vara för bra, rädslan för att den inte ska leva upp till förväntningarna, eller värjer jag mig för det mörka temat, verkligheten? Kluvenheten i sig, hur jag finner dåliga ursäkter för att inte läsa och samtidigt tänker på den var och varannan dag, borde vara drivkraft nog att faktiskt slå slag i saken. Igår såg jag en intervju med Oksanen på kulturnyheterna, i dag läste jag Nordiska rådets motivering, that´s it!

I MORGON köper jag boken.

”Sofi Oksanens roman Utrensning utspelar sig på två tidsplan i Estland, men dess teman kärlek, svek, makt och maktlöshet är tidlösa. Med ett sällsynt exakt och drabbande språk beskriver Oksanen vad historien gör med den enskilda människan och historiens närvaro i nuet.”

- Bedömningskommitténs motivering

Oksanens tidigare romaner, Stalins Kossor och Baby Jane, gavs ut på svenska 2007 och 2008.

Recensioner: DN, SvD, GP, Smålandsposten

Tidningsartiklar om priset: SvD, Sydsvenskan, DN, Svenska.yle.fi (med videoklipp där Oksanen kommenterar vinsten)

30

Mar

0

> Bokväsen och oväsen

Min litterära kartas vita fläckar

Skriven av Frida

Barn- och ungdomslitteraturen vädjar om upprättelse. Den gick mig förbi. Eller var det jag som gjorde en missbedömning och lika fördomsfullt som konsekvent ratade den? Priset för detta är tomrummet som uppstår i mitt litterära minne vid de tillfällen då andra människor börjar ”nostalgisera” kring sin barndoms läsupplevelser. Känsla av utanförskap? Ja. Känsla av att ha gått miste om något viktigt? Ja.

Jag har knappt ens läst Astrid Lindgrens böcker, trots att jag ständigt talar mig varm om dem. Däremot har jag sett filmerna. Som barn, som ungdom, som vuxen. När jag var liten hade vi ingen video. Det hade inte min mormor och morfar heller. Däremot kommer jag ihåg att fyra gånger per år när vi besökte dem fick jag och min bror hyra en videospelare och välja varsin film. Jag valde undantagslöst Ronja Rövardotter. År efter år. Boken är dock lika oläst som de årliga pensionsprognoserna. En annan klassiker som jag bara mött genom filmatiseringen är Dårfinkar & Dönickar, berättelsen om Simone som blir misstagen för att vara en pojke. Skriven av Ulf Stark, visad på SVT någon gång under tidigt nittiotal. Ska jag vara riktigt ärlig blev jag något förvånad när den plötsligt låg framför mig i bokform. Som att jag fått för mig att tv-serien uppstått ur tomma intet, utan någon litterär förlaga.

Den enda bok jag minns att jag lånade på bokbussen i mellanstadiet var Katarina Taikons bok om zigenarflickan Katitzi. Den enda jag minns att jag hade i min ägo var Maria Gripes Agnes Cecilia – en sällsam historia. Därefter breder barn- och ungdomslitteraturens svarta hål ut sig. Istället fann jag någon gång i tioårsåldern en författare i min kompis mammas bokhylla som kom att följa med mig upp i tonåren. Var hon en vuxenboksförfattare? Med tanke på det incestuöst präglade temat, skildrat genom gravt dysfunktionella familjer – ja. Boken var Flickan från himlen skriven av Virginia Andrews. Efter den följde ytterligare fyra eller fem delar. Sedan fann jag Blomblad för vinden i min egen mammas bokhylla, vilket blev klivet in i nästa serie om invecklade familjerelationer till förbannelse av Andrews.

Läsupplevelsen var stark. Jag låg uppslukad på sängen i mitt rum, ovanpå det oskuldsfullt rosa överkastet, ackompanjerad av blandbandet som gick på repeat. Det var på den tiden när man som tioåring lyssnade på What is Love med Haddaway. Låten framkallar fortfarande fragmentariska minnen av bokens meningar, framkallar känslan av det räfflade rosa överkastet under ryggen.

I dag kan jag inte tänka på annat än ordet banal när jag stöter på Andrews romaner i andrahandsboklådor. Men vad spelar det för roll, tänker jag, när hon trots allt gav mig en av mitt livs starkaste läsupplevelser. Därför kan jag inte heller med gott samvete anklaga henne för att ha berövat mig läsning av Astrid Lindgren, Tove Jansson, Ulf Stark, Per Nilsson eller någon annan av alla de barn- och ungdomsboksförfattare som jag knappt hört talas om.

Räddningen är ju trots allt att det är aldrig är för sent att upptäcka barn- och ungdomslitteraturen. Kanske har jag inte varit mogen för den förrän nu, vid dryga 27 års ålder. Kanske finns det ett samband mellan min litterära kronologi och det faktum att jag alltid läste facit först och sedan löste uppgifterna i matematikböckerna. Vuxenböckerna var mitt facit. Barnböckerna kanske blir min lösning.

Så var börjar jag?

Vilka författare och vilka titlar behöver jag läsa för att fylla ut min litterära kartas vita fläckar?

Hjälp,

Frida

26

Mar

0

> Böcker,Litteretro rekommenderar

Det förflutnas litteratur eller nuets?

Skriven av Frida

Förvisso är jag inne i en period av komma ikapp läsning. Det är en svår avvägning ibland att bestämma sig för om man ska läsa det förflutnas litteratur eller nuets. Men jag har en del luckor att fylla. Därför blir jag något störd när den ena intressanta titeln efter den andra intressanta debutanten breder ut sig på kultursidorna. Det är rena ketchupeffekten och jag tänker Var? När? Hur?

Jag har precis blivit klar med Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, tyvärr får jag väl tillägga, så här i efterhand kan jag önska att jag hade sugit på den karamellen något längre och inte frossat som den värsta dödssyndaren. Nästa bok på tur är samma Ekmans Kvinnorna och Staden. Jag känner för att gräva ner mig i författarskap för tillfället. Men det är svårt att fokusera på den inre och yttre staden i industrialiseringens Sverige när Mare Kandres Deliria ligger på sängbordet med vädjande omslag. Därutöver är jag med i en bokcirkel vilket för tillfället innebär läsning av Bönbok för en vän av Joan Didion. Mitt i detta litterära kaos där tid och rum inte räcker till ska jag försöka klämma in lite kvalitativ lästid med följande nyutkomna titlar:

Darling River, Sara Stridsbergs tredje roman där hon ger nytt liv åt Nabokovs Lolitafigur. Jag är sedan tidigare beroende av det brutala Stridsbergspråket – lika vackert som det är skavande. Läs mer om Darling River på DN, SvD, GP eller Bokhora. Eller gör det inte mer krångligt än det är – köp den bara.

Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? av Maria Zennström. Drabbande titel. Saker man inte vill tänka på, meningar man inte vill läsa av rädsla för identifikation. Men man gör det ändå. I hopp om identifikation. Motsägelsefullt men fullkomligt logiskt. Går jag för fort fram? Rekommenderas i tider av existensiella kriser. ”Ja, det är skamligt”, skriver Nina Björk i DN, ”Skamliga tillstånd av bitterhet, avundsjuka, infertilitet, ensamhet.” Recensionerna är blandade, men det spelar ingen roll. Nämn ordet skamligt och jag köper. Vill du ändå läsa vad recensenterna tyckt och tänkt kan du förslagsvis kolla in SvD, Corren eller GP.

Nästa måste är en debutant vid namn Eli Levén, som liksom Zennström tycks har en förkärlek för långa titlar. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. En utvecklingsroman om att befinna sig i ett androgynt gränsland och söka efter en egen identitet. Jag är förvisso en aning allergisk mot skildringar av destruktivitet, vilket recensionerna talar om, men bakom destruktiviteten finns alltid en orsak. Orsaker intresserar mig mer.

Slutligen, Magnus Florins Ränderna. Det finns två anledningar till att jag måste läsa denna. Den första är att Nisse påstår att Florin skriver så bra att man inte vågar läsa klart. Den andra är följande mening som inleder Ingrid Elams recension av Ränderna i DN: ”Ingen människa kan rekonstruera sina minnen till en helhet som förklarar hur livet blev.” Ibland är jag lättköpt.

23

Mar

2

> Framsteg

Utsikt och insikt

Skriven av Frida

Det ligger fortfarande kvar en svag doft av målarfärg

den påminner mig om nödvändiga tillstånd av förändring. det anstår inte en antikvariatsinnehavare att arbeta i skenet från en sjukhusmiljögrön vägg. därför är den numera röd. liksom mattan. liksom sjalen. liksom hjärtat som ska bära detta antikvariat. vi gick en promenad igår, jag och nisse. jag sa: vår hemsida är vårt vapen. nisse svarade: det här är inget krig frida, det är en kärlekshandling. jag tyckte det var fint sagt. liksom jag tycker det är fint att få ett eget rum att utvecklas i. dörren står alltid öppen. från korridoren hör jag röster. jag hör telefonsamtal. jag hör skratt. jag hör klackar mot golvet. det är sådana ljud man lätt underskattar. ljud av liv. av rörelse.

kontoret är intaget nu. förändringen är bara påbörjad. jag kan mycket väl tänka mig att bli en arbetsnarkoman.

19

Mar

0

> Antikvariat,Bokväsen och oväsen,Litteretro rekommenderar

BooksWordsLetters – en hyllning till antikvariaten

Skriven av Frida

ETT UPPROP

EN AKTION

EN LITTERÄR KONSTUTSTÄLLNING

BooksWordsLetters är ett konstprojekt med syfte att hylla antikvariatens roll som kulturarvsbevarare. De böcker som vanliga bokhandlar rear ut bara några månader efter att de publicerats och senare i vissa fall bränner i bokbålen, får av antikvariaten en evighetslång plats i bokhyllan i väntan på den rätte köparen. Men antikvariatens verklighet har blivit allt hårdare och när Leanders Antikvariat i Västerås förlorade sina lagerlokaler och inte hade ekonomisk möjlighet att skaffa nya väcktes funderingar hos stamkunderna över bokens och antikvariatens betydelse i samhället.

För att uppmärksamma detta tog ett antal konstnärer, författare och skådespelare initiativet till ett konstprojekt. Istället för att slänga de över 40 000 böcker som fanns i det hemlösa lagret bestämde de sig för att med hjälp av 25.000 böcker skapa en konstutställning som skulle hylla boken som tidsdokument, kulturyttring, förströelse och kunskapsförmedlare. Det ideella engagemanget blev stort, över 300 frivilliga hjälpte till att färdigställa konstverken. Mer om bakgrunden kan du läsa på newsmill.se.

Utställningen ägde rum i april-maj 2009, men projektet har även en hemsida där du bland annat kan lyssna på Dagens farväl – varje dag under projektets gång har man tagit farväl en bok som ingår i något av konstnärernas verk. Boken har antingen spikats upp, malts ner, rivits sönder, klippts i eller blivit berövad omslag, ex.libris, grafik, dedikationer eller enstaka sidor.

Du kan även se på introt till det gamla tv-programmet Boktipset, du vet den där programledaren Stefan Mählqvist inledningsvis sjunger ”Ni na ni na ni na na…”. Dessutom kan du såklart ta del av konstverken, bland annat Bob Hanssons verk, utkast till en människa, där han satt ihop 2,2 meter text.

En fantastisk sida och ett intressant projekt för alla bokhyllare.

14

Mar

0

> Böcker,Fynd

Vart jag mig i världen vänder, håller jag i Pippis händer

Skriven av Frida

”Något obehagligt, som krafsar på själen” skrev författaren John Landquist om Pippiböckerna och satte därmed igång en debatt på tidningarnas insändarsidor. Betydligt positivare var recensenterna som inte bara rosade Astrid Lindgrens författarskap utan även Ingrid Vang Nymans illustrationer. Pippi förutspåddes bli en klassiker, lika sammanväxt med sina illustrationer som HC Andersens sagor med Pedersens teckningar för en äldre generation. Sammanväxt ja, eller är det bara jag som vill likna de nya illustrationerna vid hädning?

Att tillskriva Pippi Långstrump epitetet klassiker känns nästan som en underdrift. Översatt och läst över hela världen är hon en karaktär som inte bara fyller barnets behov av sagor utan följer med genom hela livet som en påminnelse om integritet och självständighet, men också den underliggande sårbarhet som vi alla bär med oss. Att läsa böckerna eller se filmerna leder till många skratt över Pippis egensinnighet och styrka. Vad jag själv inte förstod förrän i vuxen ålder var den ensamhet som skymtar fram mellan raderna, eller när hon på julaftonskvällen lutar sig ut genom fönstret, tittar upp mot himlen och försäkrar sin döda mamma om att hon har det så bra, klarar sig själv. I köket ligger berg av pepparkakor, Pippi har sjungit de obligatoriska julsångerna, golvet har hon skurat med sin skridskometod, Herr Nilsson och Lilla Gubben har fått sina julklappar och i trädet utanför hänger paket i varje gren som bara väntar på mottagare. Pippi är starkast i världen. Men vad hjälper det när man har en pappa som är kung i söderhavet och en mamma som bor i himlen? Vad hjälper det när vännerna har sina egna familjer som samlas kring den egna granen innanför de egna vita staketen?

Först refuserades Lindgren av Bonniers, sedan vann hon Rabén & Sjögrens barnbokstävling med Pippi Långstrump som gavs ut 1945. Ett år senare kom Pippi Långstrump går ombord. I går hittade vi originalupplagan av denna på scouternas loppmarknad i Malmö. Skicket tyder på en generationsöverskridande och brutal läsning. Precis som det anstår en banbrytande klassiker.

13

Mar

0

> Framsteg

Ett kontor och ett sammanhang

Skriven av Frida & Nisse

Det prematura antikvariatet har nu placerats i kuvös. Ja för det är precis det inkubator betyder – företagskuvös. Vi har fått den stora äran att under det kommande året sitta på VentureLabs inkubator vid företagsparken Ideon i Lund.

Vi vill också passa på att ursäkta för den försening som skett med öppnandet av vår e-butik. Vis av erfarenhet håller vi oss nu borta från att annonsera startdatum och dylikt. Uppskjutandet beror på att vi bestämde oss för att ändra utformningen på vår e-butik, allt för att göra den så funktionell, informativ och snygg som möjligt, både för oss och för dig.

Det går dock alldeles utmärkt att redan nu kontakta oss om det är någon speciell bok du är ute efter så spretar vi ut våra tentakler och försöka hitta den åt dig. Dyker den upp hör vi av oss för att se om du fortfarande är intresserad. Inget köptvång alltså. Bara roligt!