28

Apr

0

> Fynd,Författare,Litterär inredning

Författarlyor & Hemmabibliotek

Skriven av Frida

Att komma hem tomhänt från en bokmässa är en stor bedrift. Själv har jag aldrig lyckats och har heller inga planer på att göra det i framtiden. Därför kunde jag i fredags komma hem lycklig från den antikvariska bokmässan i Ystad och bläddra i två fina böcker om bokälskare och deras hem – de läsande och de författande.

Se och inspireras. (Klicka på bilderna för större format)


Ur: At Home with Books – How Booklovers Live with and Care for Their Libraries (Thames and Hudson, 1998)

Över 350 fotoillustrationer som visar hur bokälskare lever med sina böcker.

Ur: Writers´Houses (Cassell, 1997)

Över 250 fotoillustrationer från författarlyor runt om i världen. Med prolog av Marguerite Duras

1. Virginia Woolf 2. Herman Hesse 3-4. Dylan Thomas 5. Pierre Loti 6. Vita Sackville -West 7. Virginia Woolf 8. Marguerite Duras

23

Apr

0

> Litteretro rekommenderar,Lyrik

712 sidor poesi – Johan Jönson är tillbaka

Skriven av Frida

I augusti 2008 köpte jag Johan Jönsons massiva diktsamling Efter arbetsschema. 800 sidor senare tänkte jag att denna diktsamling är en once in a lifetime prestation. Vad händer? Det går två år och så en dyster morgon i april bläddrar jag i sydsvenskans kulturdel och ser att karln kommit ut med en ny diktsamling på 712 sidor. Jag är i extas!

I den nya samlingen Livdikt återkommer Jönson till skildringen av klassamhället ur ett underifrånperspektiv. Här frodas självföraktet, ångesten och den mänskliga kylan. Livdikt beskrivs som politisk dikt tömd på utopier. Mitt bestående intryck från Efter arbetsschema är hur det intellektuella språket möter arbetarklassens verklighet vilket ger en ny dimension till den politiska dikten, som annars har en tendens att i sin helhet bli till agiterande manifest. Jönson håller inte brandtal. Han återger samtal, målar bilder av skiten under naglarna som blir till smutsiga, kalla hjärtslag. Han vältrar sig i meningslöshet och bitterhet. Mikael Van Reis på Göteborgsposten liknar honom vid en krigsmaskin, poesins svar på arbetslinjen.

Utifrån recensionerna uppfattar jag det som att Livdikt till skillnad från Efter Arbetsschema ger fler andrum, ger möjlighet för läsaren att mellan de brutala skildringarna av verkligheten fly in i en fristad i form av en återkommande skogstjärn där stillhet och frid råder. Jag tänker att det är sympatiskt skrivet, i den meningen att det finns gränser för hur mycket jävlighet man som människa kan ta till sig innan man blir avstängd. Mer än så ska jag inte uttala mig om en diktsamling jag tyvärr inte hunnit tumma på ännu.

Men jag vågar mig ändå på en varm rekommendation av såväl de 800 som de 712 sidorna som Johan Jönson fyllt med brutal poesi.

Recensioner av Livdikt kan exempelvis läsas på:  Sydsvenskan, DN, GP.

Recensioner av Efter Arbetsschema kan läsas på: SvD, Kristianstadsbladet.

Reportage om Johan Jönson kan läsas här.

21

Apr

3

> Litteretro rekommenderar,Litterär inredning

Bokväggen

Skriven av Frida

Ibland är en bok i för dåligt skick för att sälja, men för bra för att slänga. För att den ändå ska komma till användning kan man då använda den till inredning. Det var vad Litteretro i samarbete med Sofia Ohlsson Design gjorde i måndags i entrén till Venturelabs inkubator, som en del av vårt gemensamma ”pimp your office” projekt.

För den bekväma typen av inredare finns färdiga boktapeter att köpa. Vår metod att själva skapa tapeten är något mer tidskrävande, men bättre ur ett återvinningsperspektiv. Dessutom kan du ju då välja själv vilka titlar som ska pryda väggen.

De titlar som användes till denna vägg är Rötter av Alex Haley, Rädd att flyga av Erica Jong, Nabots sten av Sara Lidman samt Lönngången av Ivar Ahlstedt.

20

Apr

0

> Antikvariat,Litteretros äventyr och vardag

Litterärt för Litteretro

Skriven av Frida

Litterär tapetsering, världsbokdag och antikvariatsbokmässa. Det ser ut att bli en extraordinärt litterär vecka för Litteretro.

Det började redan igår då jag i samarbete med Sofia Ohlsson Design gav mig in i kreativitetens handlingskraftiga rus och förvandlade en entrévägg i sann litterär inredningsanda. Resultatet är inte bara unikt utan bär även stor förälskelsepotential, i den mån man nu kan hysa sådana känslor för en vägg. Jag kommer naturligtvis lägga upp bilder på arbetsprocessen och slutresultatet, men de förtjänar ett eget utrymme, så håll till godo.

När tapetklistret nu skrapats bort från nagelbanden ser vi fram emot torsdagens firande av Världsbokdagen på Kulturen i Lund. Rubrikerna för dagen är spel, hippa svenskar, genrer, världens böcker, bokdesign samt pengarna och livet. Det ser lovande ut och känns som en bra uppladdning inför fredagens besök på den Antikvariska Bokmässan i Ystad som anordnas av Antikvariaten på Österlen. Slutligen ägnar vi lördag åt bokloppis. På söndag helgar vi för en gångs skull vilodagen.

Dessutom har Nisse lovat att under veckan inleda vår bloggserie om förbjudna böcker. Spännande.

/Frida

16

Apr

0

> Böcker,Facklitteratur,Litteretro rekommenderar

Kärleken utan namn – ny avhandling om lesbiska romaner

Skriven av Frida

Det första jag kom att tänka på när jag för några dagar sedan inledde min läsning av Stina Aronssons roman Hitom himlen var Liv Saga Bergdahl. Det var nämligen hon som för nio år sedan gjorde mig uppmärksam på Aronssons roman. Vi studerade genusvetenskap tillsammans vid Umeå universitet och Liv Saga återkom ofta i sina reflektioner till denna roman som hon skrivit en litteraturvetenskaplig uppsats om. Det var uppenbart att den hade gjort starka avtryck och när jag nu slutligen kommit till skott både med att köpa och börja läsa Hitom himlen kontaktade jag Liv Saga i hopp om att även få läsa hennes uppsats som behandlar maskuliniteter i romanen.

Det visade sig att hon inte hade den kvar på datorn. Ja det tror väl jag det! Hon har haft annat att fylla datorminnet med under de senaste åren. I morgon försvarar nämligen Liv Saga Bergdahl, institutionen för kultur- och medievetenskaper Umeå universitet, sin avhandling Kärleken utan namn. Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska romaner. Disputationen äger rum kl. 10.15 och fakultetsopponent är docent Eva Borgström, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.

Den lesbiska litteraturen definieras i avhandlingen som ”litteratur skriven av kvinnliga författare, som handlar om lesbiska karaktärer eller relationer ur ett inifrånperspektiv – där lesbiska karaktärer själva får komma till tals”. Utifrån denna definition uppkom lesbisk litteratur i Sverige på 1930-talet. Avhandlingen ger en översikt fram till det tidiga 2000-talet och visar både på den stora historiska förändringen av samhället och på litteraturens bredd. Karaktärer i svenska lesbiska romaner skrivs in i ett spel kring frågor om hemligheter och avslöjanden, synligt och osynligt. Här finns inslag av allt från sexologi till feminism.

Liv Saga Bergdahl har främst fokuserat på romanerna Charlie av Margareta Suber, Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna och Kris av Karin Boye. Dessa är alla tre författare som argumenterar för den lesbiska kärlekens naturlighet genom naturmetaforer och genom att placera sina karaktärer i naturen.

– Det är författarnas sätt att argumentera utifrån sin tids premisser. Under 1930-talet framhöll primitivisterna heterosexualitetens naturlighet, säger Bergdahl, medan lagstiftningen formulerade homosexualitet som ”otukt, som emot naturen är”.

Från 1930-talet och framåt förändras svensk lesbisk litteratur samtidigt som den förvaltar vissa teman. Frågor om (o)synlighet övergår till frågor om öppenhet, som tydligt kopplas till identitet i till exempel ungdomslitteraturens många komma-ut-processer. Under 1990-talet fokuseras öppenhet som en nyckel till samhällsförändring samtidigt som krav på öppenhet problematiseras.

Avhandlingen är e-publicerad och kan läsas här.

14

Apr

2

> Bokväsen och oväsen,Litteretro rekommenderar,Lyrik,Videoinlägg

Intermedial poesi

Skriven av Frida

Jag måste bekänna att jag ibland blir en aning sömnig när jag läser poesi. Det händer lätt att jag bläddrar lite för fort mellan dikterna i något som liknar ett löjligt försök att så snabbt som möjligt nå slutet. Som om jag trodde att poesi kan läsas på samma sätt som kriminalromaner. Ja visst skulle man väl kunna det, men vad händer då med upplevelsen?

Jag hade för ett tag sen ett samtal om poesi med en vän som snarare än sömnig blev provocerad av poesi. Hon frågade mig hur man ska läsa poesi. Jag sa att det inte finns något rätt eller fel sätt. Ja men vad är det poeterna vill säga? Vad betyder alla ord? Diplomatiskt svarade jag att ordens och meningarnas betydelse ligger i läsarens eget inre, en förståelse som bygger på de egna erfarenheterna. Hon ville avkoda poetens budskap och jag svarade att hon aldrig kan veta exakt vad poeten menat. En dikt kanske inte behöver ha ett direkt budskap. Syftet kan vara att skapa en känsla hos läsaren, men poeten har inte makt att bestämma exakt vilken känsla som varje specifik läsare kommer att känna. Det provocerade henne än mer.

Jag vet inte om jag helt förstod vad som gjorde henne brydd över poesi utan budskap. Och kanske kan en känsla vara lika mycket budskap som de tankar eller åsikter en politisk dikt vill skapa hos läsaren. Men jag fick uppfattningen av att hon fann poesi utan budskap vara ett alltför vårdslöst hanterande av såväl språket som tiden. Poetens tid, Läsarens tid. Vårt gemensamma språk.

När vi skildes åt hade hon trots allt köpt några diktsamlingar av mig och jag hoppas att de gav henne någon form av budskap eller känsla, om inte annat så kanske hon blev än mer provocerad. Det är uppfriskande med människor som ifrågasätter. Liksom det är fascinerande och beundransvärt när de inte låter provokationen hålla dem undan från att ändå försöka förstå. Hon lyckades dessutom få mig att verkligen börja fundera över vad ordet budskap egentligen betyder i litterära sammanhang.

Jag kom att tänka på såväl mina ögonlocks förmåga att sakta falla under poesiläsning samt detta samtal när jag tittade/lyssnade på vad man skulle kunna kalla intermedial poesi, det vill säga olika former av ”poesimusikvideos” där det verbala mediet (ordet) interagerar med det audiovisuella mediet (bildspelet) och det tonande mediet (musiken). Poesi kan ju faktiskt förmedlas på andra sätt än i form av det tryckta ordet. Och kanske kan den intermediala poesin vara ett bra alternativ för såväl den trötte poesiälskaren som den provocerade poesikritikern.

Litteretro bjuder här på intermedial poesi av Nils Ferlin, Karin Boye och Bruno K. Öijer.

Nils Ferlin läser dikterna ”I livets villervalla” och ”Fåfänglighet” till bluestoner. Videon är producerad av OJS VADEAU.

Karin Boye läser ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”.

Karin Boyes dikt ”Väck mig”, tonsatt av John Larsen och här framförd av den dansk-svenska gruppen Over Havet. Detta är snarare en intermedial transformation där poesin förflyttats till en annan medial uttrycksform.

Bruno K. Öijer läser dikterna ”Vi lämnade varje fest” och ”Besökare”. För övrigt pågår ett forskningsprojekt vid institutionen för intermediala studier vid Lunds universitet som behandlar ”Bruno K. Öijers intermediala poesi”. Det förväntas vara klart om ett drygt år.

10

Apr

0

> Bokväsen och oväsen,Födslovåndor,Litteretros äventyr och vardag

Litteretro på nördodlande näringslivsdag

Skriven av Frida

VARNING! DETTA HAR YTTERST LITE MED BÖCKER ATT GÖRA MEN HAR ÄNDÅ BETYDELSE FÖR EN BOKHANDLARES UTVECKLING.


Inspiration, nya perspektiv och intressanta möten med andra företagare. Det var vad fredagens Lund Grand Prix hade att bjuda på. Dessutom fick ordet näringslivsdag en helt ny klang när jag helt plötsligt fann mig sitta i publiken till en något annorlunda catwalk där fem studentföretagare äntrade scenen och presenterades till ljudet av, vad ska man säga… cool musik. Samtliga sitter eller har suttit på Venturelabs inkubator där också vi för tillfället har vårt kontor. Det var proffsigt, det var roligt, det var självsäkert och mycket inspirerande.

När det var dags för kaffe och mingel trillade plötsligt en polett ner för mig. Jag ska inte påstå att jag helt förstår mig på minglandets konst, för det krävs mer övning. Däremot raserades muren mellan mig och mingel när jag insåg vad det faktiskt handlar om. Mina fördomar om kallprat och tillgjord artighet smältes ihop till en konturlös massa och som med en keramikers händer formade mina tankar av denna massa nya, mer positiva ord att förknippa denna företeelse med. Ord som intressanta möten, samtal och utbyten med människor som liksom en själv brinner för sin sak.

Jag låter frälst, eller hur? Kanske beror det på att jag är nörd på energikickar. Vilket får mig att på ett smidigt sätt komma in på ämnet för ett av eftermiddagens föredrag som hölls av konsumtionsforskaren Sofia Ulver-Sneistrup. Hon talade om det potentiellt fruktsamma mötet mellan nörd och entreprenör, om det bara ges en plats där det kan äga rum. Ja, blanda på, det är min melodi. Blanda människor, blanda produkter, blanda mötesplatser. Det är lite som med oboypulver och mjölk. Var och en för sig är den ena torr och den andra rätt smaklös och blek, men tillsammans bildar de en…, nåja, liknelsen kanske inte är den bästa, men jag hoppas min poäng ändå når fram. Tänk inte i invanda cirklar, tänk i supernovaexplosioner. Eller tänk i en genreöverskridande roman. Vem kan bli uttråkad eller förutsäga slutet då?

För Litteretro betyder nörden enormt mycket. Boknördar finns ju i lika många former och storlekar som det finns böcker. Den ena samlar på specifika författare, den andra på böcker från en viss period, den tredje går igång på bokomslag, den fjärde på tryckta ord och så fortsätter det i all oändlighet. Personligen har jag en förkärlek för de dofter som böcker bär.

En sak gör mig dock en aning brydd gällande boknördar. Det är fler kvinnor än män som läser böcker. Men om du till exempel går på bokauktion, eller tittar på vem som står bakom kassorna på antikvariaten kommer du med stor sannolikhet se fler personer med en Y-kromosom än med två X-kromosomer. De stora boksamlare man träffar är oftare män än kvinnor. Därmed inte sagt att kvinnor inte köper, och som sagt, läser böcker – det är själva samlandet för samlandets skull som skiljer.

Jag är inte ensam om denna iakttagelse, kolla in vad Rönnells Antikvariat noterat på den fronten. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske har det att göra med vad Sofia Ulver-Sneistrup nämnde i sitt föredrag, att kvinnor inte riktigt haft samma tillgång till nörden inom sig som män. Det har inte varit lika accepterat med kvinnliga nördar, något jag hoppas och tror håller på att förändras. Ett tips för den som är intresserad av det här med nörderi och kön är att läsa årets första nummer av tidskriften Bang där man frossar i nördtemat. Jag tänker definitivt fundera vidare samt odla nörden inom mig.

Byggt på Wordpress – Designat av Salmiak Media - XML Sitemap