Har du någon gång gett en bok epitetet trevlig? Vad menar du egentligen då?

Trevlig var nämligen mitt spontana ordval när  jag hittade  E. Annie Proulx´s roman The Shipping News i en loppislåda förra helgen. Det var inte bara det att den stack ut på grund av sitt orörda skick. Inte heller att jag för många år sedan såg och berördes av filmatiseringen och därför har en positiv grundinställning till den. Det finns många böcker jag uppskattat utan att för den sakens skull placera dem i något trevlighetshörn.

Nisse hakade genast på och tycktes förstå precis vad jag menade med trevlig. Men när jag frågade efter en definition av vad som gör en bok trevlig kunde ingen av oss riktigt ge ett bra svar. Man kan ju inte jämföra med en trevlig människa, eller kan man? Ett trevligt hus? En trevlig dag? Jag får en känsla av att trevlig är ett av alla ord vi tar till när den språkliga lättjan sätter in. Alla förstår vad man menar fast ändå inte alls. Precis som när vi säger att något är bra. Vi kan förstå att det har skapat en positiv känsla, men bra på vilket sätt? Trevlig, men varför? Och när det kommer till böcker – finns det otrevliga böcker också? Hur är dom?

Det är sådana frågor som dyker upp i mitt huvud precis när jag ska sätta mig ned och bokföra kvitton eller städa kontoret. Jag kan själv se att de kanske inte tillhör topp tio av viktiga frågor. Men likafullt stör det mig att jag inte vet vad jag själv menar! Det är lite vårdslöst. Så för att komma vidare i mitt arbete tänker jag nu göra ett försök att definiera en trevlig bok.

trevlig

1. som ger välmående (på ett vardagligt sätt) Den nya villan är mycket trevlig.
Det var trevligt att träffas!

2. snäll, som är trevlig (1) att vara med Läraren är mycket trevligt.

Av Wiktionarys två definitioner får jag genast stryka nummer 2. Snäll – nej det vore att gå alldeles för långt att påstå att boken är snäll. Snäll som i att den hjälper en gammal dam över gatan eller? Snäll som i att den tröstar en när man gråter? Jo det kan ju förvisso stämma, men i detta fall är det ju skalet, formen, paketeringen –inte innehållet – som är avgörande.

Något som ”ger välmående”? Kanske i den meningen att det är en bok som är skön att vila ögonen på. Men nej, det handlar om något annat. Och jag tror att det är kombinationen av något mycket anspråkslöst som någon (formgivaren) ändå hanterat med kärlek (det är stora ord här) och respekt. Det lilla formatet (boken är mindre än en pocket) som ändå känns så rejält, innehar någon slags pondus. Boken ger ett intryck av att vara kompakt och tung, men i handen känns den lätt som en tändsticksask modell större. Det trevliga kanske ligger i att det känns som en bok i fullformat som någon skalat ner till ett mycket resvänligt format. Den går ner i nästan vilken liten handväska som helst och kan alltså finnas tillhands vid varje långtråkigt och tomt ögonblick som behöver fyllas med mening, eller åtminstone underhållning. Det är trevligt. Och kanske även snällt för den delen.

Eller vad säger du, vad gör egentligen en bok trevlig? Finns det dessutom otrevliga böcker?

/Frida (som med detta inlägg anar att hon klivit ur garderoben som boknörd)