Det har suddats i sandtavlan, lertavlor har kasserats och återanvänts som byggmaterial, rullar av papyrus har bränts, det har raderats, strukits, korrigerats, utelämnats, systematiskt utrensats eller dräpts i hastigt mod. Men det har också gömts, vårdats, troget arkiverats sedan den första bokstaven formades. Bokens historia rymmer en kamp mellan minnets och glömskans regimer, men också mellan olika ideologier. Censur och bokbål är något vi gärna förknippar med ett mörkt förflutet, ändå fortsätter listorna över förbjudna böcker att skrivas och erfarenheter att kodifieras innan de kan gå i tryck.

Ett odemokratiskt samhälle tvingar kanske alltid fram en ironisk, absurd, eller tätt sluten litteratur. I Sverige finns det många författare i exil – hur uppfattar de sina svenska kollegors situation? Är dagens svenska författare fria att fritt tänka, att växa bortom den ängslighet som frodas i den politiska korrekthetens demokratiska radhuskvarter? Ta bara den senaste tidens barnboksdebatt som initierats av Ulf Stark, där författare tvingas stryka svordomar och cigaretter ur manus och där en öl av förlagets redaktör för säkerhets skull redigeras till lättöl. Eller som Stark uttrycker det: ”Numera är det väl knappt så att man kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig”. Det kan tyckas vara en oskyldig form av ”rättelse”, men det är också en första svallvåg av yttre censur som kan föregå den till en början medvetna, sedan allt mer ryggmärgsmässiga, inre censuren.

Den 23 april firade Litteretro Världsbokdagen på Kulturen i Lund. Det bjöds på trevliga, men kanske en aning lättsamma föredrag om bland annat hippa svenskar, brädspelens svenska historia samt bokomslagens utveckling. En mysig femtiotalskänsla infann sig. Det var bara det att Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan, inlett kvällen med ett berörande anförande om Världsbokdagens bakgrund och betydelse ur ett globalt perspektiv där författare många gånger verkar i länder där varje ord måste vägas på guldvåg.

I vårt dagliga arbete med böcker stöter vi ofta på så kallade ”förbjudna böcker”. Listan över böcker som varit utsatta för granskning, retuschering eller rena förbud i olika länder och tider är lång som fjolvintern. Den mest omfattande är Vatikanens Index librorum prohibitorum, upprättad från år 1559, föregången av tidigare mindre omfattande listor från Holland och statsstaten Venedig.

Med detta som bakgrund inleder Litteretro nu en serie om förbjudna böcker – dåtidens, nutidens, fjärran från och obehagligt nära. En historia som inte tycks ha något slut.