Han har varit nominerad till Nobelpriset i litteratur sedan 1993 och hade nog räknat bort vinsten då det skulle varit alldeles för djärvt av den svenska akademien att välja en svensk poet. Akademien visade sig dock besitta visst mod. Vi säger Grattis Tranströmer! Kolla in våra titlar här medan de ännu finns kvar.
> Författare,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar
Tranströmer 80 bast
Du har väl inte missat Staffan Bergstens diktarporträtt av Tranströmer och hans poesi, utgiven lagom till T:s 80-årsdag! Bergsten har även tidigare skrivit ”Den trösterika gåtan – tio essäer om Tranströmers lyrik” som du hittar i vår bokhandel. Av Tranströmer själv har vi bland annat debutboken ”17 dikter” i originalupplaga från 1954. För fler titlar kolla här.
Här kommer ett smakprov från ”17 dikter”.
> Bokrea,Litteretro rekommenderar
Less is more – ett sansat förhållningssätt till bokrean
Jag fick förvisso en ny pyjamas på alla hjärtans dag, men det hjälper inte. Jag kommer inte vara en av dem som får 20% rearabatt genom att handla i pyjamas (för jag antar att det inte finns någon nätbokhandlare som kör på samma erbjudande som akademibokhandeln).
Inte heller tänker jag släpa hem överfulla kassar med böcker jag inte ens visste att jag ville ha. Eftersom jag ännu inte läst en enda bok som jag köpte på förra årets bokrea tänker jag prova en ny reastrategi. Bara köpa böcker som jag planerade köpa innan de kom på rean. Less is more.
Och det innebär att årets bokrea för mig kommer resultera i ett exemplar av idéhistorikern Karin
Johannissons Melankoliska rum – om ångest leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Johannisson är nämligen en akademiker som kan konsten att skriva för andra än akademiker. Jag minns henne starkt från genusstudierna för tio år sedan. Då fick jag hennes klassiker Den mörka kontinenten i handen, en intressant skildring av medicinen och kvinnan ur ett idéhistoriskt perspektiv. Varje kväll när jag lägger mig blir jag ytterligare påmind då jag i högen av sänglektyr ser Kroppens tunna skal – sex essäer om kropp historia och kultur ligga och vänta på sin tur. Jag blev därför mycket glad då jag såg Melankoliska rum i en reakatalog. Då kan jag förlåta mig själv för att jag inte köpt den tidigare.
Rekommenderar också att lyssna på hennes program i sommar i P1 från sommaren 2010. Där hon pratar om tårar och gråt och sömnlösa nätter och om hur historien och tiden förändrar vårt känslospråk.
> Bokväsen och oväsen,Litteretros äventyr och vardag
”Då får du lova att aldrig lämna mig!”
Då vi inom kort flyttar ut från vårt kontor på Venturelab i Lund och under det närmaste året kommer arbeta hemifrån (för att kunna kombinera arbetet med en ny familjemedlems ankomst och den ”ledighet” som därpå följer) har vi varit tvungna att flytta Litteretros boklager till vårt hem. Och eftersom vårt hem beskrivs bättre som koja än som slott har vi pga platsbrist tvingats plocka ner våra privata böcker från bokhyllorna och förpacka dem i banankartonger som förpassats till ett källarförråd. Man kan ju tänka att det inte spelar någon roll, hyllorna är ju ändå fyllda av böcker…
Det gick rätt så bra, till att börja med, över förväntan faktiskt. En och annan bok slängdes till och med, några sparades men de flesta hamnade i lagerhögen. Man skulle nästan kunna säga att det gick ganska smärtfritt – ända tills jag slutligen var tvungen att närma mig genushyllan. Dessa böcker har följt mig genom hela mitt vuxna liv, gjort varje ny lägenhet till min egen bara genom sin självklara närvaro i bokhyllan, funnits där som en trygghet om att kunskapen alltid är nära, en påminnelse om vem jag är, med sidorna fyllda av egna anteckningar i marginalen. Jag sa det redan från början, att genushyllan, den får gå under andra utsorteringsregler än de övriga hyllorna. Jag är ändå nöjd att jag lyckades sortera ut ungefär hälften, även om högarna för spara och förvara länge förblev något otydliga. Andra hälften har jag lyckats klämma in i ett ickeexisterande tomrum i bokhyllan. Finns det hjärterum så finns det stjärterum som man brukar säga.
Ibland är jag oresonlig.
När det kommer till det övriga bokbeståndet fick en och annan noga utvald favorit från varje genre stanna kvar här hemma. Ett urval som skedde på mycket känslomässiga grunder. Det visade sig att vi båda till större delen valde ut böcker som vi redan läst, framför någon av alla de böcker vi inte läst. Men varför?? För i ärlighetens namn tror jag inte att vi kommer ägna det kommande året åt omläsning av det redan lästa. Alltså kommer böckerna att stå där och i praktiken endast fylla en fysisk funktion som dammsamlare. Den psykiska funktionen är av helt andra dimensioner. Jag menar, är inte detta det yttersta beviset på att böcker bär på något mycket större än sina berättelser. Att böcker inte bara är något man konsumerar utan något man bygger livslånga och viktiga relationer till. Att dom ingår i identitetsskapandet. Lite som att man ser vem man har att göra med genom att studera personens bokhylla. Och man minns sig själv, genom alla åldrar, genom att studera sin egen.
Litteraturens och den fysiska bokens allvar blev också mycket tydligt för mig när vi upptäckte att vi faktiskt hade var sitt exemplar av Bruno K Öijers diktsamling ”Svart som silver”. Vi har inte utrymme för dubletter! Och eftersom Nisses exemplar är en julklapp från mig insåg jag rätt snabbt att lotten fallit på mig. Jag blev tvungen att göra mig av med mitt exemplar.
Jag stod där länge och fingrade på boken, bläddrade, lät blicken vandra mellan bokhyllan, boken och Nisse. Suckade:
”Men om jag då tar bort mitt exemplar, och så behåller vi ditt… alltså, jag vet inte… ja okej, men då får du lova att aldrig lämna mig!”
> Bokväsen och oväsen,Litteretro rekommenderar
Läsplan
Nytt år och nya läsmöjligheter. Dryga två veckor in i det nya bokåret sitter jag fortfarande och försöker summera det gångna. Men till vilken nytta? Hur ska jag i januari 2011 rimligtvis komma ihåg vad jag läste i januari 2010? Nej, jag blickar framåt istället. Min tanke är nämligen att ”styra upp” läsandet detta år genom någon form av läsplan. Dels för att fylla ut de tomma fälten på min litterära karta, men också för att jag tror att det är lättare att ta sig igenom lite tyngre böcker om de ingår i en större plan, och slutligen för att allting känns mer verkligt om det dokumenteras. Först dokumentera vad jag ska läsa – sedan vad jag har läst. Och kanske kommer svaret sedan mycket snabbare när någon ber om lästips. Dokumentation är en av minnets bästa vänner.
Ett litet tema för mitt läsår som har utkristalliserat sig är Norrland. Det var inget planerat, bara en röd tråd som uppenbarade sig när jag sammanställde min önskeläsningslista. Med rötterna i Västerbotten hör det väl dessutom till vanligt hyfs att trampa runt lite extra i sin hembygds litterära marker. Min fascination för Sara Lidman som person är stor, däremot har jag inte riktigt vågat mig på hennes Jernbaneepos ännu. Jag tror det beror på rädsla för att inte ge det den uppmärksamhet som det kräver eller att det inte ska leva upp till mina skyhöga förväntningar. För jag tänker lite så, att om hennes litterära uttryck bara är i närheten av det personliga, då kommer hon ta mig med storm. Jag vill att hon ska ta mig med storm! Så det är klart att jag har varit lite avvaktande, väntat på rätta ögonblicket, förberett mig. Men nu får det vara slut på att gå som katten kring het gröt. Under året ska jag ha läst Jernbaneeposet.
Därefter tänkte jag bekanta mig lite mer med två herrar från Hjoggböle respektive Raggsjö. Eftersom jag för lite drygt ett år sedan inledde min relation med PO Enquist genom att läsa hans självbiografi Ett annat liv, och därigenom fick upp ögonen för hans roman Kapten Nemos bibliotek tänker jag försöka gå samma väg när det gäller Torgny Lindgrens författarskap. Jag börjar nämligen i det mer självbiografiska – hans nyutkomna bok Minnen – för att sedan botanisera vidare i hans prosa.
Jag gillade för övrigt Enquist. Det är svårt att beskriva exakt vad det är som fångar mig, men det har med igenkänning att göra, en subtil men berörande sådan. Det närmaste jag hittills kommit i mina försök att sätta fingret på vad igenkänningen består av är att säga att det har något med den språkliga och kulturella kontexten att göra. En känsla av att i mycket hög grad förstå vad som sägs mellan raderna, inte bara på ett intellektuellt analyserande sätt, utan också och kanske främst på ett känslomässigt sätt. Jag läser inte orden, jag upplever dom. Jag tror att det är den känslan jag förväntar mig av såväl Lidman som Lindgren också. Och det är den förväntningen som kan ställa till det. Det ska också bli intressant att se vad jag tycker om PO Enquists Boken om Blanche och Marie eftersom den utspelar sig i en annan tid och en annan kulturell kontext än Kapten Nemos bibliotek.
Slutligen kan jag inte låta bli att läsa Therese Söderlinds Norrlands svårmod. Här kan man verkligen säga att titel räcker gott för att sälja till mig. Utöver Norrlandstemat ska jag läsa del två och tre i Cora Sandels Alberteserie för att slutföra det läsprojekt som jag planerat i många år men inte påbörjade förrän december förra året. Planen är också att läsa första delen i Karl Ove Knausgårds Min Kamp samt tre nobelpristagare jag tidigare inte läst – förslag på lämpliga kandidater mottages gärna! Sen är det fri lek med litteraturen resten av året. Såvida jag inte uppdaterar läsplanen vid senare tillfälle.
Jag har förresten inlett året med julklappsboken Nattens skogar av Djuna Barnes som för övrigt finns att köpa i vår bokhandel i en mycket intressant engelsk upplaga med originalmanuset bifogat. Barnes hör liksom Virginia Woolf till de författare som kom att utgöra modernismen och jag måste säga att Barnes liksom Woolf äger ett språk som kräver uppmärksamhet.
Läs recensioner från DN, SvD eller Tidningen Kulturen.
> Böcker,Litteretro rekommenderar
Skräckblandad förtjusning över Ajvide Lindqvist
Skeptisk är det rätta ordet för att beskriva min inställning till den hyllade författaren John Ajvide Lindqvist. När litteraturen befolkas av vampyrer och zombies drabbas jag av ofrånkomliga gäspningar. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag borde ge Ajvide en chans, att det förvisso handlar om vampyrer och zombies men att det egentligen inte handlar om vampyrer och zombies, att Låt den rätte komma in egentligen är en lika vacker som tragisk berättelse om vänskap och kärlek, att det är det mänskliga i vampyren som är i fokus och ”ja ja, har jag tänkt… filmen kan jag ju i alla fall se. Det går ju fortare.”
Filmen såg jag.
Inte överexalterad efteråt. Men överbevisad.
Sedan föll det sig så att jag för en vecka sedan stod vid bokhyllan med alla de tusen böckerna utan att hitta någonting alls som föll mig i smaken. Jag ville läsa något som man inte kan slita sig från. Något som går av bara farten. Och så låg Människohamn där framför mig. Och jag kände rysningen i ryggraden redan när jag smakade lite på baksidestexten. Inga vampyrer den här gången, inga zombies, men något bortom denna värld, något övernaturligt, något jag skulle kunna tro på och därför ryckas med i.
Medryckt är såhär 290 sidor senare och drygt halvvägs igenom en underdrift. Jag har gått hem tidigare från kontoret för att det enda jag kan tänka på är boken som ligger och väntar där hemma, jag har dragit täcket över huvudet och lämnat sänglampan på när jag ska sova, vaknat av mardrömmar och upptäckt mig själv med att hålla andan samtidigt som jag läser. En krypande känsla som skrämmer lika mycket som den lockar. Aldrig tidigare har jag varit med om en läsupplevelse lika fysiskt stark som när jag och mina kompisar vid elva års ålder kröp ihop i en hög i soffan, på och under och bakom varandra med händerna tätt sammanflätade samtidigt som någon av alla de skräckfilmer vi fått för oss att vi skulle se flimrade till framför de kisande ögonen och ackompanjerades av ett unisont förlösande skrik. Ajvide har tagit mig tillbaka till det tillståndet där man frågar sig varför man utsätter sig för rädslan samtidigt som man vill bli lika kittlande skrämd igen och igen och igen…
Kort sagt kan detta betraktas som ett lästips. Om du har svårt att hitta något läsbart att fylla julledigheten med.
Läs mer om Människohamn på Ajvide Lindqvists hemsida.
I Litteretros bokhandel kan du köpa följande titlar av Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in.
Julrabatt på alla våra böcker
Just nu kan du handla böcker i vår nätbokhandel och få julrabatt på 20%. Rabatten gäller det totala priset inkl. den tillkommande frakten på valfri bok/böcker. Rabatten gäller om du gör din beställning innan den 20 december. Ange ”JUL20″ i meddelandefältet under kontaktuppgifterna vid beställning.
Vill du skicka en bok i julklapp?
Vi slår in ditt paket och skickar det till aktuell leveransadress. Gör din beställning senast den 15 december om du vill vara säker på att den kommer fram innan julafton. Glöm inte att ange i meddelandefältet om du vill att boken ska slås in som julklapp!
Bor du i någon av Lunds stadsdelar levererar vi din beställning fraktfritt.




