
Mario Vargas Llosa – en antidemokrat med oförmåga att skildra komplexa kvinnor. Eller en begriplig författare som erbjuder läsaren såväl spänning som underhållning, tänkvärda tankar och gott utrymme för både skratt och tårar? Medan Leif GW Persson hurrar för Vargas Llosa i Expressen konstaterar Hanna Nordenhök med uppgivenhet att ingenting med denna man utmanar. Vargas Llosas nobelpris kallas från vissa håll för en seger för högerkrafterna, och svenska akademiens motivering för ett skämt för alla latinamerikaner. Björn Ranelid säger att Vargas Llosa är omistlig och ensam om sitt tumavtryck medan Kajsa Ekis Ekman beskriver honom som en mycket bra författare, med den enda svagheten att han tycks vara oförmögen att skildra komplexa och intressanta kvinnor.
Jag kan inte låta bli att mysa lite i den debatt som årets nobelpris i litteratur orsakat. Litteraturen ska väcka känslor, åsikter, tankar. Litteraturen ska inte passera obemärkt förbi. Och litteraturen ska framförallt inte förväxlas med personen bakom verket. Eller ska den det?
Vad som är intressant är hur Vargas Llosas politiska tillhörighet hamnat i förgrunden för hans litterära prestationer. För när det kommer till hans insats som författare har ännu ingen påstått att han inte håller måttet för ett nobelpris. Han tycks dock vara fel man vid fel tidpunkt med fel åsikter. Kanske borde han fått priset när han var ung, precis debuterat och fortfarande hade sina sympatier åt vänster. Kanske hade han varit mer rätt då?
Jag kan personligen inte uttala mig om Vargas Llosas författarskap då jag ännu inte läst någon av hans böcker (shame on me). De motstridiga känslor som väckts i samband med hans vinst gör dock att det känns än mer angeläget att läsa honom än vad det generellt brukar kännas gällande nobelprisförfattare (jag brukar gott kunna hålla mig till julrean i alla fall).
Jag såg en tv-intervju med Vargas Llosa samma dag som han tilldelades priset. Han sa (på ett ungefär) att litteraturen har till uppgift att skildra politiken på samma sätt som den har till uppgift att skildra livets övriga erfarenheter och upplevelser. Politiken däremot, får inte använda sig av litteraturen då den alltför lätt övergår till propaganda och plakatpoetiska texter.
Om detta är hans utgångspunkt som författare spelar väl hans politiska hemvist mindre roll. Gällande hans oförmåga att skildra komplexa kvinnor är det både trist för läsarna och en brist för honom som författare. Kanske borde han precis som Kajsa Ekis Ekman föreslår, enbart skriva om män. För det vore väl att döda den fria konsten att kräva av varje författare att deras verk ska innehålla såväl män som kvinnor, svarta som vita, fattiga som rika osv tills alla samhällets grupper blivit representerade. Däremot bör man av en nobelpristagare kunna kräva mångfacetterade skildringar av samtliga personer som författaren själv (och förhoppningsvis medvetet) väljer att befolka det litterära verket med.
Man må tycka vad man vill om Vargas Llosas liv, om hans handlingar och hans politiska åsikter. Men det är väl ändå inte detta som ska styra nobelpriset? Eller? Jag kan inte låta bli att dra saken till sin spets för att ifrågasätta mitt eget resonemang. Var går gränsen mellan sak och person, politiken och litteraturen, politikern och författaren? Jag menar om man verkligen ska dra saken till sin spets – säg att Hitlers Mein Kampf visat sig vara ett enastående litterärt verk, säg att han tilldelades Nobelpriset. Skulle jag skilja på politik och litteratur då? Sak och person? Politikern och författaren? Missförstå mig inte, det är inte min mening att jämföra Hitler och Vargas Llosa. Jag bara drar mitt eget resonemang till sin spets och vet inte längre var jag står. Så för min del får debatten gärna fortsätta.
Under tiden tänker jag göra som man alltid bör göra – läsa och avgöra själv om nobelpriset gick till rätt författare. Om du också vill göra det kan du köpa följande titlar av Mario Vargas Llosa hos Litteretro:
Den stygga flickans rackartyg. Läs om boken/Köp

Kriget vid världens ände. Läs om boken/Köp

Tant Julia och författaren. Läs om boken/köp

Valparna. Läs om boken/köp