21

Dec

0

> Böcker,Litteretro rekommenderar

Skräckblandad förtjusning över Ajvide Lindqvist

Skriven av Frida

Skeptisk är det rätta ordet för att beskriva min inställning till den hyllade författaren John Ajvide Lindqvist. När litteraturen befolkas av vampyrer och zombies drabbas jag av ofrånkomliga gäspningar. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag borde ge Ajvide en chans, att det förvisso handlar om vampyrer och zombies men att det egentligen inte handlar om vampyrer och zombies, att Låt den rätte komma in egentligen är en lika vacker som tragisk berättelse om vänskap och kärlek, att det är det mänskliga i vampyren som är i fokus och ”ja ja, har jag tänkt… filmen kan jag ju i alla fall se. Det går ju fortare.”

Filmen såg jag.

Inte överexalterad efteråt. Men överbevisad.

MänniskohamnSedan föll det sig så att jag för en vecka sedan stod vid bokhyllan med alla de tusen böckerna utan att hitta någonting alls som föll mig i smaken. Jag ville läsa något som man inte kan slita sig från. Något som går av bara farten. Och så låg Människohamn där framför mig. Och jag kände rysningen i ryggraden redan när jag smakade lite på baksidestexten. Inga vampyrer den här gången, inga zombies, men något bortom denna värld, något övernaturligt, något jag skulle kunna tro på och därför ryckas med i.

Medryckt är såhär 290 sidor senare och drygt halvvägs igenom en underdrift. Jag har gått hem tidigare från kontoret för att det enda jag kan tänka på är boken som ligger och väntar där hemma, jag har dragit täcket över huvudet och lämnat sänglampan på när jag ska sova, vaknat av mardrömmar och upptäckt mig själv med att hålla andan samtidigt som jag läser. En krypande känsla som skrämmer lika mycket som den lockar. Aldrig tidigare har jag varit med om en läsupplevelse lika fysiskt stark som när jag och mina kompisar vid elva års ålder kröp ihop i en hög i soffan, på och under och bakom varandra med händerna tätt sammanflätade samtidigt som någon av alla de skräckfilmer vi fått för oss att vi skulle se flimrade till framför de kisande ögonen och ackompanjerades av ett unisont förlösande skrik. Ajvide har tagit mig tillbaka till det tillståndet där man frågar sig varför man utsätter sig för rädslan samtidigt som man vill bli lika kittlande skrämd igen och igen och igen…

Kort sagt kan detta betraktas som ett lästips. Om du har svårt att hitta något läsbart att fylla julledigheten med.

Läs mer om MänniskohamnAjvide Lindqvists hemsida.

I Litteretros bokhandel kan du köpa följande titlar av Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in.

2

Dec

0

> Böcker,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Vinterläsning

Skriven av Frida

Saramago, Brøgger, Blixen

Det gäller att ladda upp ordentligt med böcker när kylan, snön och med den (i alla fall i skåne) igendrevade vägar tar sitt grepp om årstiden. Häromdagen när jag lade in nya böcker till vår bokhandel fastnade jag särskilt för José Saramagos Blindheten, Suzanne Brøggers Ett fritt och muntert lik och Karen Blixens Vintersagor.

En roman, en självbiografi och en novellsamling. Den sistnämnda trots att jag personligen inte gillar noveller, men vem kan motstå vintersagor i dessa vintertider. Dessutom sägs den vara en förtrollande bok, full av magisk berättarkraft  och poetisk intelligens.

Ett fritt och muntert lik utgörs av notiser, dagboksanteckningar och reflektioner som rör tiden efter att Brøgger skrev sin stora släktkrönika Jadekatten. Den beskrivs som en rapport från konstnärens verkstad och samtidigt en självutlämnande skildring av en mycket särpräglad människas vardag. Det var dock följande utdrag ur boken som fångade min nyfikenhet.

”När jag satte punkt för Jadekatten började nervsmärtorna i min mage. ‘Det är katterna som klöser med sina klor’, säger min reaktör. Magsmärtorna är det gamla familjetraumat, som kommer tillbaka i samma stund som symboliseringsarbetet upphör. När formgivningen avslutas anmäler sig det formlösa skriket eller illamåendet eller självdestruktionen…”

På tal om symboliseringsarbete - blindheten i José Saramagos roman med samma titel tycks vara symbolen för en rådande dysfunktionalitet i samhället. Blindheten sprider sig som en skogsbrand bland befolkningen. Endast en person, läkarfrun, förblir seende i de blindas värld: ”Ni vet inte, ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej, jag är helt enkelt den som föddes till att se fasorna, ni känner dem, jag känner dem och ser dem…”

Det lutar inte alls åt feel-good hållet, är långt ifrån någon vintermysig saga. Men nobelpristagaren Saramago som dog tidigare i år, hyste ändå hopp om att vi en dag ska leva i solidaritet och värdighet, att vi en dag ska se igen.


22

Nov

0

> Böcker,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Litterärt radiotips – om sången som vapen

Skriven av Frida

Litteretro tipsar om P4 kultur: Sången som vapen. Ett program om Joe Hill, gävlebon som 1902 emigrerade till USA och blev den amerikanska arbetarrörelsens störste sångdiktare. 1915 avrättades han anklagad för mord. Domen ansågs vara ett regelrätt justitiemord avsedd att tysta Joe Hill, som var mycket populär bland USA:s kämpande arbetare.Joe Hill - En sång kan inte arkebuseras

I vår bokhandel kan du köpa En sång kan inte arkebuseras – Ingvar Söderströms biografi över Joe Hill.

12

Jul

0

> Böcker,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Den motvilliga resenären

Skriven av Frida

Jenny Diski - Den motvilliga resenärenJenny Diski - On trying to keep still

Trots att Jenny Diski trivs bäst hemma i soffan har hon fått en särskild status som reseskildrarnas okrönta drottning” står det på baksidan. På framsidan till den svenska upplagan vandrar en ren.

När jag själv kom över Den motvilliga resenären på Malmö Konsthalls bokhandel förra våren föll jag som en fura för denna mening och detta strövande djur. För jag har alltid undrat hur man förenar en hemmakär personlighet med resandet, samtidigt som renen på framsidan påminner mig om barndomens semesterbilfärder längs Norrbottens renrika inlandsvägar. (Ett tecken på att omslaget har betydelse – men mer om det en annan gång.)

I Den motvilliga resenären reser Diski till olika platser i världen på jakt efter ensamheten. Det visar sig att det inte alltid är så lätt som det verkar att stänga en dörr om sig och tränga in i tystnaden. Det finns alltid människor omkring henne som vill ha kontakt. Ibland är hon för väluppfostrad för att tacka nej till sällskap. Men det är precis det här som ger denna typ av resande sin balans, sin spänning. Det oförutsedda, planerna som spricker, mötena som uppstår. Det som kommer till oss när vi inte söker det, men kanske precis när vi behöver det.

Vi är mitt uppe i semestertider nu, resetider, upptäcka-världen-tider. Det finns reseguider i oändlighet som berättar för oss vad som är viktigt att upptäcka i just det landet, den staden, det kvarteret. Men vad ger de en resenär som mig, vars första, viktigaste, kanske enda mål är att snabbt upptäcka ett litet mysigt kafé där ingen sniken servitris kör ut en bara för att man dricker kaffet väldigt sakta, djupt försjunken i sitt eget anteckningsblock. När man nästan håller tummarna för att resesällskapet ska hitta något farofyllt äventyr att åka iväg på så att man vänligt men bestämt kan säga: Nej, tack. Jag har höjdrädsla. Men åk ni! Jag kan roa mig själv i några timmar.

När jag läste Jenny Diskis reseskildring som sträcker sig från Nya Zeeland och Doubtful Sound med dess omtalade tystnad, till Lapplands mörker och ensamhet, fann jag ett nytt sätt att förhålla sig till resandet, eller kanske var det snarare så att jag fann acceptans för ett annorlunda sätt att resa på, med ett annorlunda motiv. Dessutom fann jag en reseskildring som också blickar bakåt, på den livets resa som sker varje dag, även för den som vuxit fast på sofflocket.

”Det är någonting med det där att vara reseskildrare som inte känns bra. Så det här är ingen reseskildring trots att den skildrar ett antal resor. Detta är en bok om att resa och att sitta stilla.  I första hand handlar den om min önskan att sitta stilla”

Den motvilliga resenären finns att köpa på såväl engelska som svenska i vår bokhandel.

Jenny Diski, denna motsägelsefullt motvilliga resenär, har även rest med tåg genom USA och skildrar denna resa i boken Stranger on a train. Vill du veta mer om Diski och hennes böcker, kolla in hennes hemsida här.

16

Apr

0

> Böcker,Facklitteratur,Litteretro rekommenderar

Kärleken utan namn – ny avhandling om lesbiska romaner

Skriven av Frida

Det första jag kom att tänka på när jag för några dagar sedan inledde min läsning av Stina Aronssons roman Hitom himlen var Liv Saga Bergdahl. Det var nämligen hon som för nio år sedan gjorde mig uppmärksam på Aronssons roman. Vi studerade genusvetenskap tillsammans vid Umeå universitet och Liv Saga återkom ofta i sina reflektioner till denna roman som hon skrivit en litteraturvetenskaplig uppsats om. Det var uppenbart att den hade gjort starka avtryck och när jag nu slutligen kommit till skott både med att köpa och börja läsa Hitom himlen kontaktade jag Liv Saga i hopp om att även få läsa hennes uppsats som behandlar maskuliniteter i romanen.

Det visade sig att hon inte hade den kvar på datorn. Ja det tror väl jag det! Hon har haft annat att fylla datorminnet med under de senaste åren. I morgon försvarar nämligen Liv Saga Bergdahl, institutionen för kultur- och medievetenskaper Umeå universitet, sin avhandling Kärleken utan namn. Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska romaner. Disputationen äger rum kl. 10.15 och fakultetsopponent är docent Eva Borgström, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.

Den lesbiska litteraturen definieras i avhandlingen som ”litteratur skriven av kvinnliga författare, som handlar om lesbiska karaktärer eller relationer ur ett inifrånperspektiv – där lesbiska karaktärer själva får komma till tals”. Utifrån denna definition uppkom lesbisk litteratur i Sverige på 1930-talet. Avhandlingen ger en översikt fram till det tidiga 2000-talet och visar både på den stora historiska förändringen av samhället och på litteraturens bredd. Karaktärer i svenska lesbiska romaner skrivs in i ett spel kring frågor om hemligheter och avslöjanden, synligt och osynligt. Här finns inslag av allt från sexologi till feminism.

Liv Saga Bergdahl har främst fokuserat på romanerna Charlie av Margareta Suber, Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna och Kris av Karin Boye. Dessa är alla tre författare som argumenterar för den lesbiska kärlekens naturlighet genom naturmetaforer och genom att placera sina karaktärer i naturen.

– Det är författarnas sätt att argumentera utifrån sin tids premisser. Under 1930-talet framhöll primitivisterna heterosexualitetens naturlighet, säger Bergdahl, medan lagstiftningen formulerade homosexualitet som ”otukt, som emot naturen är”.

Från 1930-talet och framåt förändras svensk lesbisk litteratur samtidigt som den förvaltar vissa teman. Frågor om (o)synlighet övergår till frågor om öppenhet, som tydligt kopplas till identitet i till exempel ungdomslitteraturens många komma-ut-processer. Under 1990-talet fokuseras öppenhet som en nyckel till samhällsförändring samtidigt som krav på öppenhet problematiseras.

Avhandlingen är e-publicerad och kan läsas här.

26

Mar

0

> Böcker,Litteretro rekommenderar

Det förflutnas litteratur eller nuets?

Skriven av Frida

Förvisso är jag inne i en period av komma ikapp läsning. Det är en svår avvägning ibland att bestämma sig för om man ska läsa det förflutnas litteratur eller nuets. Men jag har en del luckor att fylla. Därför blir jag något störd när den ena intressanta titeln efter den andra intressanta debutanten breder ut sig på kultursidorna. Det är rena ketchupeffekten och jag tänker Var? När? Hur?

Jag har precis blivit klar med Kerstin Ekmans Händelser vid vatten, tyvärr får jag väl tillägga, så här i efterhand kan jag önska att jag hade sugit på den karamellen något längre och inte frossat som den värsta dödssyndaren. Nästa bok på tur är samma Ekmans Kvinnorna och Staden. Jag känner för att gräva ner mig i författarskap för tillfället. Men det är svårt att fokusera på den inre och yttre staden i industrialiseringens Sverige när Mare Kandres Deliria ligger på sängbordet med vädjande omslag. Därutöver är jag med i en bokcirkel vilket för tillfället innebär läsning av Bönbok för en vän av Joan Didion. Mitt i detta litterära kaos där tid och rum inte räcker till ska jag försöka klämma in lite kvalitativ lästid med följande nyutkomna titlar:

Darling River, Sara Stridsbergs tredje roman där hon ger nytt liv åt Nabokovs Lolitafigur. Jag är sedan tidigare beroende av det brutala Stridsbergspråket – lika vackert som det är skavande. Läs mer om Darling River på DN, SvD, GP eller Bokhora. Eller gör det inte mer krångligt än det är – köp den bara.

Hur ser ett liv ut om man inte har tillräckligt med kärlek? av Maria Zennström. Drabbande titel. Saker man inte vill tänka på, meningar man inte vill läsa av rädsla för identifikation. Men man gör det ändå. I hopp om identifikation. Motsägelsefullt men fullkomligt logiskt. Går jag för fort fram? Rekommenderas i tider av existensiella kriser. ”Ja, det är skamligt”, skriver Nina Björk i DN, ”Skamliga tillstånd av bitterhet, avundsjuka, infertilitet, ensamhet.” Recensionerna är blandade, men det spelar ingen roll. Nämn ordet skamligt och jag köper. Vill du ändå läsa vad recensenterna tyckt och tänkt kan du förslagsvis kolla in SvD, Corren eller GP.

Nästa måste är en debutant vid namn Eli Levén, som liksom Zennström tycks har en förkärlek för långa titlar. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. En utvecklingsroman om att befinna sig i ett androgynt gränsland och söka efter en egen identitet. Jag är förvisso en aning allergisk mot skildringar av destruktivitet, vilket recensionerna talar om, men bakom destruktiviteten finns alltid en orsak. Orsaker intresserar mig mer.

Slutligen, Magnus Florins Ränderna. Det finns två anledningar till att jag måste läsa denna. Den första är att Nisse påstår att Florin skriver så bra att man inte vågar läsa klart. Den andra är följande mening som inleder Ingrid Elams recension av Ränderna i DN: ”Ingen människa kan rekonstruera sina minnen till en helhet som förklarar hur livet blev.” Ibland är jag lättköpt.

14

Mar

0

> Böcker,Fynd

Vart jag mig i världen vänder, håller jag i Pippis händer

Skriven av Frida

Något obehagligt, som krafsar på själen skrev författaren John Landquist om Pippiböckerna och satte därmed igång en debatt på tidningarnas insändarsidor. Betydligt positivare var recensenterna som inte bara rosade Astrid Lindgrens författarskap utan även Ingrid Vang Nymans illustrationer. Pippi förutspåddes bli en klassiker, lika sammanväxt med sina illustrationer som HC Andersens sagor med Pedersens teckningar för en äldre generation. Sammanväxt ja, eller är det bara jag som vill likna de nya illustrationerna vid hädning?

Att tillskriva Pippi Långstrump epitetet klassiker känns nästan som en underdrift. Översatt och läst över hela världen är hon en karaktär som inte bara fyller barnets behov av sagor utan följer med genom hela livet som en påminnelse om integritet och självständighet, men också den underliggande sårbarhet som vi alla bär med oss. Att läsa böckerna eller se filmerna leder till många skratt över Pippis egensinnighet och styrka. Vad jag själv inte förstod förrän i vuxen ålder var den ensamhet som skymtar fram mellan raderna, eller när hon på julaftonskvällen lutar sig ut genom fönstret, tittar upp mot himlen och försäkrar sin döda mamma om att hon har det så bra, klarar sig själv. I köket ligger berg av pepparkakor, Pippi har sjungit de obligatoriska julsångerna, golvet har hon skurat med sin skridskometod, Herr Nilsson och Lilla Gubben har fått sina julklappar och i trädet utanför hänger paket i varje gren som bara väntar på mottagare. Pippi är starkast i världen. Men vad hjälper det när man har en pappa som är kung i söderhavet och en mamma som bor i himlen? Vad hjälper det när vännerna har sina egna familjer som samlas kring den egna granen innanför de egna vita staketen?

Först refuserades Lindgren av Bonniers, sedan vann hon Rabén & Sjögrens barnbokstävling med Pippi Långstrump som gavs ut 1945. Ett år senare kom Pippi Långstrump går ombord. I går hittade vi originalupplagan av denna på scouternas loppmarknad i Malmö. Skicket tyder på en generationsöverskridande och brutal läsning. Precis som det anstår en banbrytande klassiker.

Byggt på Wordpress – Designat av Salmiak Media - XML Sitemap