> Facklitteratur,Litteretro rekommenderar
Skriven av Frida
Det ligger en väldigt fin och fascinerande hängivenhet bakom varje nörderi. Kanske är det därför jag själv för några år sedan bestämde mig för att bli nörd. Jag visste bara inte vad jag skulle snöa in på. Jag försökte ett tag med Prag, sedan gick jag över till tåg. Efter att ha släpat hem några hyllmeter böcker från biblioteket satte jag mig ner och började läsa. Men efter bara några kapitel började jag inse att man inte kan studera sig till ett nördigt intresse för något. Viljan och hängivenheten måste komma inifrån. Nörderiet kan inte bara var en del i ett påhittat livsprojekt. Ändå gav jag inte upp. Mitt nya nördprojekt blev just nördar. Jag kan inte påstå att det heller blev särskilt långvarigt eller ens hängivet för den delen. Men jag blir fortfarande väldigt inspirerad av människors förmåga att snöa in på saker.
En sådan människa är den biljettsamlande formgivaren Jörgen Nordqvist som gett ut en biografi över sina biobesök från det att han som trettonåring började spara alla sina biobiljetter. Året var då 1984 och den första biobiljetten var från Porky´s Hämnd i regi av Bob Clark. Utan att riktigt veta varför satte han upp den på väggen i sitt rum. Nästa biljett, The Karate Kid placerades sedan under den första, och så fortsatte det tills biljetterna nått golvet. Då tejpade han upp dom åt sidan, väl framme vid hörnet började han tejpa uppåt. 20 år senare blev det en liten röd bok med upphöjd sammetstitel där fotografier av biljetterna varvas med utdrag ur filmrecensioner. Den sista biljetten är daterad 2004-09-18, filmen var Super Size Me.
Det är ett stycke mycket charmig nutidshistoria. Du hittar den här i vår bokhandel.
> Böcker,Facklitteratur,Litteretro rekommenderar
Skriven av Frida
Det första jag kom att tänka på när jag för några dagar sedan inledde min läsning av Stina Aronssons roman Hitom himlen var Liv Saga Bergdahl. Det var nämligen hon som för nio år sedan gjorde mig uppmärksam på Aronssons roman. Vi studerade genusvetenskap tillsammans vid Umeå universitet och Liv Saga återkom ofta i sina reflektioner till denna roman som hon skrivit en litteraturvetenskaplig uppsats om. Det var uppenbart att den hade gjort starka avtryck och när jag nu slutligen kommit till skott både med att köpa och börja läsa Hitom himlen kontaktade jag Liv Saga i hopp om att även få läsa hennes uppsats som behandlar maskuliniteter i romanen.
Det visade sig att hon inte hade den kvar på datorn. Ja det tror väl jag det! Hon har haft annat att fylla datorminnet med under de senaste åren. I morgon försvarar nämligen Liv Saga Bergdahl, institutionen för kultur- och medievetenskaper Umeå universitet, sin avhandling Kärleken utan namn. Identitet och (o)synlighet i svenska lesbiska romaner. Disputationen äger rum kl. 10.15 och fakultetsopponent är docent Eva Borgström, institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
Den lesbiska litteraturen definieras i avhandlingen som ”litteratur skriven av kvinnliga författare, som handlar om lesbiska karaktärer eller relationer ur ett inifrånperspektiv – där lesbiska karaktärer själva får komma till tals”. Utifrån denna definition uppkom lesbisk litteratur i Sverige på 1930-talet. Avhandlingen ger en översikt fram till det tidiga 2000-talet och visar både på den stora historiska förändringen av samhället och på litteraturens bredd. Karaktärer i svenska lesbiska romaner skrivs in i ett spel kring frågor om hemligheter och avslöjanden, synligt och osynligt. Här finns inslag av allt från sexologi till feminism.
Liv Saga Bergdahl har främst fokuserat på romanerna Charlie av Margareta Suber, Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna och Kris av Karin Boye. Dessa är alla tre författare som argumenterar för den lesbiska kärlekens naturlighet genom naturmetaforer och genom att placera sina karaktärer i naturen.
– Det är författarnas sätt att argumentera utifrån sin tids premisser. Under 1930-talet framhöll primitivisterna heterosexualitetens naturlighet, säger Bergdahl, medan lagstiftningen formulerade homosexualitet som ”otukt, som emot naturen är”.
Från 1930-talet och framåt förändras svensk lesbisk litteratur samtidigt som den förvaltar vissa teman. Frågor om (o)synlighet övergår till frågor om öppenhet, som tydligt kopplas till identitet i till exempel ungdomslitteraturens många komma-ut-processer. Under 1990-talet fokuseras öppenhet som en nyckel till samhällsförändring samtidigt som krav på öppenhet problematiseras.
Avhandlingen är e-publicerad och kan läsas här.
