23

Jun

Skriven av Frida

Banned Books Week är ett årligen återkommande evenemang i USA som firar friheten att läsa. Det grundades 1982 av American Library Association som en reaktion på ett ökande ifrågasättande av de böcker som läses i skolor, säljs i bokhandeln eller lånas ut på biblioteken. För att hylla Banned Books Week som sist gick av stapeln i månadsskiftet september/oktober 2009, har Gottesman Libraries gjort denna video som presenterar de 100 mest ifrågasatta titlarna i USA mellan 1900-2000. Några av de författare vars verk flimrar förbi är J.K. Rowling, J.D. Salinger, Toni Morrisson, Jean M. Auel och Stephen King. Författare som alla på var sitt sätt gjort avstamp i den litterära sfären av helt andra skäl än att de skulle vara farliga för sina läsare.

Många av de titlar som ifrågasatts har undkommit förbud tack vare ett massivt motstånd från bibliotekarier, bokhandlare, lärare och andra människor som kämpar för det fria läsandet.

17

Maj

1

> Förbjudna böcker

Index Librorum Prohibitorum – Listornas Lista

Skriven av Nisse

Boken har under hela sin livstid varit föremål för bannlysning och censur av skilda slag och från olika håll. Den mest omfattande samlade listan utgörs dock av den katolska kyrkans Index librorum prohibitorum.

År 1485 instruerades Frankfurts stadsråd att granska vad som endast 30 år efter Gutenbergs tryckta bibel blivit en veritabel bokflod av titlar. Antalet inkunabler, dvs. böcker tryckta mellan 1455-1501, uppgick vid denna tid till 40 000 titlar. Bland dessa fanns det många som stack den romersk katolska kyrkan i ögonen.

Det första romerska indexet, den paulinska listan, över förbjudna böcker gavs ut 1559, vilken sedan följdes av den klassiska tridentiska listan som nu var mycket diger. Denna lista verkade i sina olika utgåvor genom seklerna ända fram till 1966. Föregångare till indexet författades i Nederländerna redan 1529, Venedig 1549 och Paris 1551. Udden var riktad mot de protestantiska tänkarna – ett dödligt hot mot den katolska kyrkan. Dessutom blev en stor del av litteraturen efterhand översatt från latinet till folkmålen, vilket gav borgerskapet möjligheter att själva studera och äga böcker – en demokratisering av läsande som inte låg i kyrkans intresse. Luthers Nya Testamente kom exempelvis på tyska 1522, den andra utgåvan endast 3 månader senare på grund av strykande åtgång.

Listorna innehöll såväl enskilda verk som hela författarskap, förbluffande lika litteraturlistor från dagens kurser i litteraturvetenskap och idé- och lärdomshistoria. Konsekvenserna för de latinska länderna, främst Italien, Spanien och Portugal men även Polen, var att de i denna brist på ny kunskap från andra delar av världen under århundraden blev akterseglade såväl vetenskapligt som politiskt och filosofiskt. En svart bokmarknad med olagliga försäljningskanaler och fejkade tryckorter blev följden.

Man kan förvåna sig över att namn som Marx, Nietschze, Schopenhauer och Darwin inte förekommer i listan. Dessa författarskap var inte nämnda då de i likhet med andra ateister ”ipso facto” (genom sig själva) var förbjudna. Inte heller Hitler eller Mussolini togs upp i rullorna. Stora ironiker med synnerligen antiauktoritär hållning som Rabelais och Swift (som för övrigt själv var präst) platsade dock medan Cervantes och ”Svejks” Hasek kanske var för finkalibrerade.

Böcker av religiöst tvivelaktig karaktär var urtypen för den förbjudna boken. I andra hand kom böcker av ”onaturlig” karaktär, som bland annat utgjordes av föregångare till dagens hbt-litteratur. Listan över vetenskaplig litteratur (geografi, astronomi) som förbjöds var lång de första tvåhundra åren, nästa ärkefiende blev Darwinisterna. Socialt omstörtande eller osedlig litteratur var inte i det främsta blickfånget (åtminstone vad beträffar antalet titlar). Lady Chatterleys älskare förekommer exempelvis inte i någon påvlig lista, trots att den från andra håll ifrågasatts, beslagtagits och dragits inför rätta. Listan över förbjudna titlar kan beskådas här, vill du hellre söka på författare titta här.

I juni 1966 meddelade L´Observatore Romano att Vatikanen beslutat att upphöra med listan, trots att de fortfarande ansåg att den behövdes. Detta bara tre månader efter att John Lennon, jagad av journalister, fällde det famösa uttalandet att Beatles var större än Jesus. Moderniteten och kampen mot intolerans och uppblåst auktoritet hann ifatt… (sen är det ju en annan sak att Lennon blev mördad och Påven utsatt för mordförsök med bara halvåret emellan)

Titta gärna på länkarna eller botanisera på Beacon for Freedom of Expression, en användbar sida där du kan kolla upp om din favoritförfattare eller bok varit censurerad eller förbjuden, var och varför.

/Nisse

PS. Om du önskar köpa någon av de nämnda tidiga listorna, så hör med Bill Gates eller Percy Barnevik, de ligger nog i den prisklassen. DS.

6

Maj

0

> Bokväsen och oväsen,Förbjudna böcker

DET MÅ TRYCKAS (eller inte)

Skriven av Frida & Nisse

Det har suddats i sandtavlan, lertavlor har kasserats och återanvänts som byggmaterial, rullar av papyrus har bränts, det har raderats, strukits, korrigerats, utelämnats, systematiskt utrensats eller dräpts i hastigt mod. Men det har också gömts, vårdats, troget arkiverats sedan den första bokstaven formades. Bokens historia rymmer en kamp mellan minnets och glömskans regimer, men också mellan olika ideologier. Censur och bokbål är något vi gärna förknippar med ett mörkt förflutet, ändå fortsätter listorna över förbjudna böcker att skrivas och erfarenheter att kodifieras innan de kan gå i tryck.

Ett odemokratiskt samhälle tvingar kanske alltid fram en ironisk, absurd, eller tätt sluten litteratur. I Sverige finns det många författare i exil – hur uppfattar de sina svenska kollegors situation? Är dagens svenska författare fria att fritt tänka, att växa bortom den ängslighet som frodas i den politiska korrekthetens demokratiska radhuskvarter? Ta bara den senaste tidens barnboksdebatt som initierats av Ulf Stark, där författare tvingas stryka svordomar och cigaretter ur manus och där en öl av förlagets redaktör för säkerhets skull redigeras till lättöl. Eller som Stark uttrycker det: ”Numera är det väl knappt så att man kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig”. Det kan tyckas vara en oskyldig form av ”rättelse”, men det är också en första svallvåg av yttre censur som kan föregå den till en början medvetna, sedan allt mer ryggmärgsmässiga, inre censuren.

Den 23 april firade Litteretro Världsbokdagen på Kulturen i Lund. Det bjöds på trevliga, men kanske en aning lättsamma föredrag om bland annat hippa svenskar, brädspelens svenska historia samt bokomslagens utveckling. En mysig femtiotalskänsla infann sig. Det var bara det att Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan, inlett kvällen med ett berörande anförande om Världsbokdagens bakgrund och betydelse ur ett globalt perspektiv där författare många gånger verkar i länder där varje ord måste vägas på guldvåg.

I vårt dagliga arbete med böcker stöter vi ofta på så kallade ”förbjudna böcker”. Listan över böcker som varit utsatta för granskning, retuschering eller rena förbud i olika länder och tider är lång som fjolvintern. Den mest omfattande är Vatikanens Index librorum prohibitorum, upprättad från år 1559, föregången av tidigare mindre omfattande listor från Holland och statsstaten Venedig.

Med detta som bakgrund inleder Litteretro nu en serie om förbjudna böcker – dåtidens, nutidens, fjärran från och obehagligt nära. En historia som inte tycks ha något slut.