5

Apr

0

> Författare,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Tranströmer 80 bast

Skriven av Frida

Du har väl inte missat Staffan Bergstens diktarporträtt av Tranströmer och hans poesi, utgiven lagom till T:s 80-årsdag! Bergsten har även tidigare skrivit ”Den trösterika gåtan – tio essäer om Tranströmers lyrik” som du hittar i vår bokhandel. Av Tranströmer själv har vi bland annat debutboken ”17 dikter” i originalupplaga från 1954. För fler titlar kolla här.

Här kommer ett smakprov från ”17 dikter”.

22

Feb

0

> Bokrea,Litteretro rekommenderar

Less is more – ett sansat förhållningssätt till bokrean

Skriven av Frida

Jag fick förvisso en ny pyjamas på alla hjärtans dag, men det hjälper inte. Jag kommer inte vara en av dem som får 20% rearabatt genom att handla i pyjamas (för jag antar att det inte finns någon nätbokhandlare som kör på samma erbjudande som akademibokhandeln).

Inte heller tänker jag släpa hem överfulla kassar med böcker jag inte ens visste att jag ville ha. Eftersom jag ännu inte läst en enda bok som jag köpte på förra årets bokrea tänker jag prova en ny reastrategi. Bara köpa böcker som jag planerade köpa innan de kom på rean. Less is more.

Och det innebär att årets bokrea för mig kommer resultera i ett exemplar av idéhistorikern KarinKarin Johannisson - melankoliska rumJohannissons Melankoliska rum – om ångest leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Johannisson är nämligen en akademiker som kan konsten att skriva för andra än akademiker. Jag minns henne starkt från genusstudierna för tio år sedan. Då fick jag hennes klassiker Den mörka kontinenten i handen, en intressant skildring av medicinen och kvinnan ur ett idéhistoriskt perspektiv. Varje kväll när jag lägger mig blir jag ytterligare påmind då jag i högen av sänglektyr ser Kroppens tunna skal – sex essäer om kropp historia och kultur ligga och vänta på sin tur. Jag blev därför mycket glad då jag såg Melankoliska rum i en reakatalog. Då kan jag förlåta mig själv för att jag inte köpt den tidigare.

Rekommenderar också att lyssna på hennes program i sommar i P1 från sommaren 2010. Där hon pratar om tårar och gråt och sömnlösa nätter och om hur historien och tiden förändrar vårt känslospråk.

18

Jan

2

> Bokväsen och oväsen,Litteretro rekommenderar

Läsplan

Skriven av Frida

Nytt år och nya läsmöjligheter. Dryga två veckor in i det nya bokåret sitter jag fortfarande och försöker summera det gångna. Men till vilken nytta? Hur ska jag i januari 2011 rimligtvis komma ihåg vad jag läste i januari 2010? Nej, jag blickar framåt istället. Min tanke är nämligen att ”styra upp” läsandet detta år genom någon form av läsplan. Dels för att fylla ut de tomma fälten på min litterära karta, men också för att jag tror att det är lättare att ta sig igenom lite tyngre böcker om de ingår i en större plan, och slutligen för att allting känns mer verkligt om det dokumenteras. Först dokumentera vad jag ska läsa – sedan vad jag har läst. Och kanske kommer svaret sedan mycket snabbare när någon ber om lästips. Dokumentation är en av minnets bästa vänner.

Ett litet tema för mitt läsår som har utkristalliserat sig är Norrland. Det var inget planerat, bara en röd tråd som uppenbarade sig när jag sammanställde min önskeläsningslista. Med rötterna i Västerbotten hör det väl dessutom till vanligt hyfs att trampa runt lite extra i sin hembygds litterära marker. Min fascination för Sara Lidman som person är stor, däremot har jag inte riktigt vågat mig på hennes Jernbaneepos ännu. Jag tror det beror på rädsla för att inte ge det den uppmärksamhet som det kräver eller att det inte ska leva upp till mina skyhöga förväntningar. För jag tänker lite så, att om hennes litterära uttryck bara är i närheten av det personliga, då kommer hon ta mig med storm. Jag vill att hon ska ta mig med storm! Så det är klart att jag har varit lite avvaktande, väntat på rätta ögonblicket, förberett mig. Men nu får det vara slut på att gå som katten kring het gröt. Under året ska jag ha läst Jernbaneeposet.

Sara Lidman - Din tjänare hörTorgny Lindgren - Minnen

Därefter tänkte jag bekanta mig lite mer med två herrar från Hjoggböle respektive Raggsjö. Eftersom jag för lite drygt ett år sedan inledde min relation med PO Enquist genom att läsa hans självbiografi Ett annat liv, och därigenom fick upp ögonen för hans roman Kapten Nemos bibliotek tänker jag försöka gå samma väg när det gäller Torgny Lindgrens författarskap. Jag börjar nämligen i det mer självbiografiska – hans nyutkomna bok Minnen – för att sedan botanisera vidare i hans prosa.

Jag gillade för övrigt Enquist. Det är svårt att beskriva exakt vad det är som fångar mig, men det har med igenkänning att göra, en subtil men berörande sådan. Det närmaste jag hittills kommit i mina försök att sätta fingret på vad igenkänningen består av är att säga att det har något med den språkliga och kulturella kontexten att göra. En känsla av att i mycket hög grad förstå vad som sägs mellan raderna, inte bara på ett intellektuellt analyserande sätt, utan också och kanske främst på ett känslomässigt sätt. Jag läser inte orden, jag upplever dom. Jag tror att det är den känslan jag förväntar mig av såväl Lidman som Lindgren också. Och det är den förväntningen som kan ställa till det. Det ska också bli intressant att se vad jag tycker om PO Enquists Boken om Blanche och Marie eftersom den utspelar sig i en annan tid och en annan kulturell kontext än Kapten Nemos bibliotek.

Slutligen kan jag inte låta bli att läsa Therese Söderlinds Norrlands svårmod. Här kan man verkligen säga att titel räcker gott för att sälja till mig. Utöver Norrlandstemat ska jag läsa del två och tre i Cora Sandels Alberteserie för att slutföra det läsprojekt som jag planerat i många år men inte påbörjade förrän december förra året. Planen är också att läsa första delen i Karl Ove Knausgårds Min Kamp samt tre nobelpristagare jag tidigare inte läst – förslag på lämpliga kandidater mottages gärna! Sen är det fri lek med litteraturen resten av året. Såvida jag inte uppdaterar läsplanen vid senare tillfälle.

Djuna Barnes - Nattens skogar

Jag har förresten inlett året med julklappsboken Nattens skogar av Djuna Barnes som för övrigt finns att köpa i vår bokhandel i en mycket intressant engelsk upplaga med originalmanuset bifogat.  Barnes hör liksom Virginia Woolf till de författare som kom att utgöra modernismen och jag måste säga att Barnes liksom Woolf äger ett språk som kräver uppmärksamhet.

Läs recensioner från DN, SvD eller Tidningen Kulturen.

21

Dec

0

> Böcker,Litteretro rekommenderar

Skräckblandad förtjusning över Ajvide Lindqvist

Skriven av Frida

Skeptisk är det rätta ordet för att beskriva min inställning till den hyllade författaren John Ajvide Lindqvist. När litteraturen befolkas av vampyrer och zombies drabbas jag av ofrånkomliga gäspningar. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag borde ge Ajvide en chans, att det förvisso handlar om vampyrer och zombies men att det egentligen inte handlar om vampyrer och zombies, att Låt den rätte komma in egentligen är en lika vacker som tragisk berättelse om vänskap och kärlek, att det är det mänskliga i vampyren som är i fokus och ”ja ja, har jag tänkt… filmen kan jag ju i alla fall se. Det går ju fortare.”

Filmen såg jag.

Inte överexalterad efteråt. Men överbevisad.

MänniskohamnSedan föll det sig så att jag för en vecka sedan stod vid bokhyllan med alla de tusen böckerna utan att hitta någonting alls som föll mig i smaken. Jag ville läsa något som man inte kan slita sig från. Något som går av bara farten. Och så låg Människohamn där framför mig. Och jag kände rysningen i ryggraden redan när jag smakade lite på baksidestexten. Inga vampyrer den här gången, inga zombies, men något bortom denna värld, något övernaturligt, något jag skulle kunna tro på och därför ryckas med i.

Medryckt är såhär 290 sidor senare och drygt halvvägs igenom en underdrift. Jag har gått hem tidigare från kontoret för att det enda jag kan tänka på är boken som ligger och väntar där hemma, jag har dragit täcket över huvudet och lämnat sänglampan på när jag ska sova, vaknat av mardrömmar och upptäckt mig själv med att hålla andan samtidigt som jag läser. En krypande känsla som skrämmer lika mycket som den lockar. Aldrig tidigare har jag varit med om en läsupplevelse lika fysiskt stark som när jag och mina kompisar vid elva års ålder kröp ihop i en hög i soffan, på och under och bakom varandra med händerna tätt sammanflätade samtidigt som någon av alla de skräckfilmer vi fått för oss att vi skulle se flimrade till framför de kisande ögonen och ackompanjerades av ett unisont förlösande skrik. Ajvide har tagit mig tillbaka till det tillståndet där man frågar sig varför man utsätter sig för rädslan samtidigt som man vill bli lika kittlande skrämd igen och igen och igen…

Kort sagt kan detta betraktas som ett lästips. Om du har svårt att hitta något läsbart att fylla julledigheten med.

Läs mer om MänniskohamnAjvide Lindqvists hemsida.

I Litteretros bokhandel kan du köpa följande titlar av Ajvide Lindqvist: Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in.

2

Dec

0

> Böcker,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Vinterläsning

Skriven av Frida

Saramago, Brøgger, Blixen

Det gäller att ladda upp ordentligt med böcker när kylan, snön och med den (i alla fall i skåne) igendrevade vägar tar sitt grepp om årstiden. Häromdagen när jag lade in nya böcker till vår bokhandel fastnade jag särskilt för José Saramagos Blindheten, Suzanne Brøggers Ett fritt och muntert lik och Karen Blixens Vintersagor.

En roman, en självbiografi och en novellsamling. Den sistnämnda trots att jag personligen inte gillar noveller, men vem kan motstå vintersagor i dessa vintertider. Dessutom sägs den vara en förtrollande bok, full av magisk berättarkraft  och poetisk intelligens.

Ett fritt och muntert lik utgörs av notiser, dagboksanteckningar och reflektioner som rör tiden efter att Brøgger skrev sin stora släktkrönika Jadekatten. Den beskrivs som en rapport från konstnärens verkstad och samtidigt en självutlämnande skildring av en mycket särpräglad människas vardag. Det var dock följande utdrag ur boken som fångade min nyfikenhet.

”När jag satte punkt för Jadekatten började nervsmärtorna i min mage. ‘Det är katterna som klöser med sina klor’, säger min reaktör. Magsmärtorna är det gamla familjetraumat, som kommer tillbaka i samma stund som symboliseringsarbetet upphör. När formgivningen avslutas anmäler sig det formlösa skriket eller illamåendet eller självdestruktionen…”

På tal om symboliseringsarbete - blindheten i José Saramagos roman med samma titel tycks vara symbolen för en rådande dysfunktionalitet i samhället. Blindheten sprider sig som en skogsbrand bland befolkningen. Endast en person, läkarfrun, förblir seende i de blindas värld: ”Ni vet inte, ni kan inte veta vad det är att ha ögon i en värld av blinda, jag är ingen drottning, nej, jag är helt enkelt den som föddes till att se fasorna, ni känner dem, jag känner dem och ser dem…”

Det lutar inte alls åt feel-good hållet, är långt ifrån någon vintermysig saga. Men nobelpristagaren Saramago som dog tidigare i år, hyste ändå hopp om att vi en dag ska leva i solidaritet och värdighet, att vi en dag ska se igen.


22

Nov

0

> Böcker,Litteretro bokhandel,Litteretro rekommenderar

Litterärt radiotips – om sången som vapen

Skriven av Frida

Litteretro tipsar om P4 kultur: Sången som vapen. Ett program om Joe Hill, gävlebon som 1902 emigrerade till USA och blev den amerikanska arbetarrörelsens störste sångdiktare. 1915 avrättades han anklagad för mord. Domen ansågs vara ett regelrätt justitiemord avsedd att tysta Joe Hill, som var mycket populär bland USA:s kämpande arbetare.Joe Hill - En sång kan inte arkebuseras

I vår bokhandel kan du köpa En sång kan inte arkebuseras – Ingvar Söderströms biografi över Joe Hill.

11

Okt

1

> Bokväsen och oväsen,Författare,Litteretro rekommenderar

Debatten om ett Nobelpris

Skriven av Frida

mario vargas llosa

Mario Vargas Llosa – en antidemokrat med oförmåga att skildra komplexa kvinnor. Eller en begriplig författare som erbjuder läsaren såväl spänning som underhållning, tänkvärda tankar och gott utrymme för både skratt och tårar? Medan Leif GW Persson hurrar för Vargas Llosa i Expressen konstaterar Hanna Nordenhök med uppgivenhet att ingenting med denna man utmanar. Vargas Llosas nobelpris kallas från vissa håll för en seger för högerkrafterna, och svenska akademiens motivering för ett skämt för alla latinamerikaner. Björn Ranelid säger att Vargas Llosa är omistlig och ensam om sitt tumavtryck medan Kajsa Ekis Ekman beskriver honom som en mycket bra författare, med den enda svagheten att han tycks vara oförmögen att skildra komplexa och intressanta kvinnor.

Jag kan inte låta bli att mysa lite i den debatt som årets nobelpris i litteratur orsakat. Litteraturen ska väcka känslor, åsikter, tankar. Litteraturen ska inte passera obemärkt förbi. Och litteraturen ska framförallt inte förväxlas med personen bakom verket. Eller ska den det?

Vad som är intressant är hur Vargas Llosas politiska tillhörighet hamnat i förgrunden för hans litterära prestationer. För när det kommer till hans insats som författare har ännu ingen påstått att han inte håller måttet för ett nobelpris. Han tycks dock vara fel man vid fel tidpunkt med fel åsikter. Kanske borde han fått priset när han var ung, precis debuterat och fortfarande hade sina sympatier åt vänster. Kanske hade han varit mer rätt då?

Jag kan personligen inte uttala mig om Vargas Llosas författarskap då jag ännu inte läst någon av hans böcker (shame on me). De motstridiga känslor som väckts i samband med hans vinst gör dock att det känns än mer angeläget att läsa honom än vad det generellt brukar kännas gällande nobelprisförfattare (jag brukar gott kunna hålla mig till julrean i alla fall).

Jag såg en tv-intervju med Vargas Llosa samma dag som han tilldelades priset. Han sa (på ett ungefär) att litteraturen har till uppgift att skildra politiken på samma sätt som den har till uppgift att skildra livets övriga erfarenheter och upplevelser. Politiken däremot, får inte använda sig av litteraturen då den alltför lätt övergår till propaganda och plakatpoetiska texter.

Om detta är hans utgångspunkt som författare spelar väl hans politiska hemvist mindre roll. Gällande hans oförmåga att skildra komplexa kvinnor är det både trist för läsarna och en brist för honom som författare. Kanske borde han precis som Kajsa Ekis Ekman föreslår, enbart skriva om män. För det vore väl att döda den fria konsten att kräva av varje författare att deras verk ska innehålla såväl män som kvinnor, svarta som vita, fattiga som rika osv tills alla samhällets grupper blivit representerade. Däremot bör man av en nobelpristagare kunna kräva mångfacetterade skildringar av samtliga personer som författaren själv (och förhoppningsvis medvetet) väljer att befolka det litterära verket med.

Man må tycka vad man vill om Vargas Llosas liv, om hans handlingar och hans politiska åsikter. Men det är väl ändå inte detta som ska styra nobelpriset? Eller? Jag kan inte låta bli att dra saken till sin spets för att ifrågasätta mitt eget resonemang. Var går gränsen mellan sak och person, politiken och litteraturen, politikern och författaren? Jag menar om man verkligen ska dra saken till sin spets – säg att Hitlers Mein Kampf visat sig vara ett enastående litterärt verk, säg att han tilldelades Nobelpriset. Skulle jag skilja på politik och litteratur då? Sak och person? Politikern och författaren? Missförstå mig inte, det är inte min mening att jämföra Hitler och Vargas Llosa. Jag bara drar mitt eget resonemang till sin spets och vet inte längre var jag står. Så för min del får debatten gärna fortsätta.

Under tiden tänker jag göra som man alltid bör göra – läsa och avgöra själv om nobelpriset gick till rätt författare. Om du också vill göra det kan du köpa följande titlar av Mario Vargas Llosa hos Litteretro:

Den stygga flickans rackartyg

Den stygga flickans rackartyg. Läs om boken/Köp

Kriget vid världens ände

Kriget vid världens ände. Läs om boken/Köp

Tant Julia och författaren

Tant Julia och författaren. Läs om boken/köp

Valparna

Valparna. Läs om boken/köp

Byggt på Wordpress – Designat av Salmiak Media - XML Sitemap