Jag har nämnt det förut. Jag har skrivit om den begagnade bokens möjligheter att berätta historier bortom den primära litteratur den bär på. Det handlar om saker man hittar i böcker. Mer eller mindre intressanta. I boken Arkeologi och språk trillade en lottorad ut, i Marguerite Duras roman Smärtan låg ett välbevarat bröllopsinspirerat bokmärke. 
Det är vanligt med gulnade tidningsurklipp från den aktuella bokens recensioner. En gång hittade jag ett presentkort på babyartiklar i en till synes oläst bok. Fortfarande giltigt.
Man kan ägna många långtråkiga stunder åt att fundera kring dessa saker och vilka berättelser de bär på. Vem vet, kanske hade den som tippade på lottot varit miljonär idag om inte tipsraden råkat bli kvar i boken om arkeologi. Troligen inte, det är mer sannolikt att tipsraden blev en nit och lottolappen mer värd som bokmärke än inlösen. Men man kan väl tillåta sig att fantisera? Man kan betrakta de utklippta recensionerna som en länk mellan bokens tillkomsttid och det nu som den läses i. Man kan fundera över varför bokmärket i Duras roman aldrig kom längre än till sidan 43. Vad var det som hände? Tappade läsaren intresset? Ramlade boken ner bakom soffan för att sedan inte återfinnas förrän ägaren gått bort och lägenheten städades ur? Eller hade ägaren alldeles för många böcker på gång samtidigt, ju fler som påbörjas desto färre som avslutas. Ja det känner man ju igen. Eller låg bokmärket där som en påminnelse om några livsviktiga rader?
Oavsett vad man låter fantasin skriva för berättelser kanske inte dessa exempel bär något sensationellt intressant skimmer över sig. Men ibland händer det att man finner något som genast fångar. Något som dröjer sig kvar och ger en inblick i en verklig berättelse bortom litteraturen. Som när jag kom över ett parti böcker om Virginia Woolf på en bokloppis i våras. När jag lyfte av skyddsomslaget från en av dem för att undersöka bokbandet ramlade två anteckningsblockssidor ut. De hade suttit fastklämda under den bakre omslagsfliken.
Med hastig skrivstil försöker någon bringa struktur i en begynnande demens. Söker förståelse, söker svar, söker botemedel. Det är en berättelse om en värld av isolerade erfarenheter. Hur bota? frågar sig den anonyma som är uttröttad, irriterad, orolig av avvikelser och motsägelser. Schackdragen har blivit för långsamma, allt nytt är glömt på några sekunder. Resultatet från ett intelligenstest står nedskrivet tillsammans med ett antal egenskaper. På baksidan radas ord upp från a till e.
a) kyrkan – konc. intensiv
be -sjunga-moral
b) estetik – musik
c) dramatik
d) trädgård – karta – blommor
e) rum inrett
När jag läser känner jag personens brist på tid. Ett behov av att hinna före sjukdomen. Reda ut den innan den tar över. Kontrollera det sinande minnet.
Var är jag? skriver personen. Varför?
Frågorna dröjer sig kvar. Jag har återgått till lappen flera gånger. Behandlat den som jag behandlar en betydelsefull bok – en sådan man aldrig blir färdig med.
