Litteretro blev inbjuden av Lunds Universitet att delta i deras program på Almedalsveckan. Här kan du se en intervju med mig där jag berättar lite mer om oss.
/Frida
> Litteretro i media,Videoinlägg
Litteretro blev inbjuden av Lunds Universitet att delta i deras program på Almedalsveckan. Här kan du se en intervju med mig där jag berättar lite mer om oss.
/Frida
> Förbjudna böcker,Videoinlägg
Banned Books Week är ett årligen återkommande evenemang i USA som firar friheten att läsa. Det grundades 1982 av American Library Association som en reaktion på ett ökande ifrågasättande av de böcker som läses i skolor, säljs i bokhandeln eller lånas ut på biblioteken. För att hylla Banned Books Week som sist gick av stapeln i månadsskiftet september/oktober 2009, har Gottesman Libraries gjort denna video som presenterar de 100 mest ifrågasatta titlarna i USA mellan 1900-2000. Några av de författare vars verk flimrar förbi är J.K. Rowling, J.D. Salinger, Toni Morrisson, Jean M. Auel och Stephen King. Författare som alla på var sitt sätt gjort avstamp i den litterära sfären av helt andra skäl än att de skulle vara farliga för sina läsare.
Många av de titlar som ifrågasatts har undkommit förbud tack vare ett massivt motstånd från bibliotekarier, bokhandlare, lärare och andra människor som kämpar för det fria läsandet.
> Bokväsen och oväsen,Litteretro rekommenderar,Lyrik,Videoinlägg
Jag måste bekänna att jag ibland blir en aning sömnig när jag läser poesi. Det händer lätt att jag bläddrar lite för fort mellan dikterna i något som liknar ett löjligt försök att så snabbt som möjligt nå slutet. Som om jag trodde att poesi kan läsas på samma sätt som kriminalromaner. Ja visst skulle man väl kunna det, men vad händer då med upplevelsen?
Jag hade för ett tag sen ett samtal om poesi med en vän som snarare än sömnig blev provocerad av poesi. Hon frågade mig hur man ska läsa poesi. Jag sa att det inte finns något rätt eller fel sätt. Ja men vad är det poeterna vill säga? Vad betyder alla ord? Diplomatiskt svarade jag att ordens och meningarnas betydelse ligger i läsarens eget inre, en förståelse som bygger på de egna erfarenheterna. Hon ville avkoda poetens budskap och jag svarade att hon aldrig kan veta exakt vad poeten menat. En dikt kanske inte behöver ha ett direkt budskap. Syftet kan vara att skapa en känsla hos läsaren, men poeten har inte makt att bestämma exakt vilken känsla som varje specifik läsare kommer att känna. Det provocerade henne än mer.
Jag vet inte om jag helt förstod vad som gjorde henne brydd över poesi utan budskap. Och kanske kan en känsla vara lika mycket budskap som de tankar eller åsikter en politisk dikt vill skapa hos läsaren. Men jag fick uppfattningen av att hon fann poesi utan budskap vara ett alltför vårdslöst hanterande av såväl språket som tiden. Poetens tid, Läsarens tid. Vårt gemensamma språk.
När vi skildes åt hade hon trots allt köpt några diktsamlingar av mig och jag hoppas att de gav henne någon form av budskap eller känsla, om inte annat så kanske hon blev än mer provocerad. Det är uppfriskande med människor som ifrågasätter. Liksom det är fascinerande och beundransvärt när de inte låter provokationen hålla dem undan från att ändå försöka förstå. Hon lyckades dessutom få mig att verkligen börja fundera över vad ordet budskap egentligen betyder i litterära sammanhang.
Jag kom att tänka på såväl mina ögonlocks förmåga att sakta falla under poesiläsning samt detta samtal när jag tittade/lyssnade på vad man skulle kunna kalla intermedial poesi, det vill säga olika former av ”poesimusikvideos” där det verbala mediet (ordet) interagerar med det audiovisuella mediet (bildspelet) och det tonande mediet (musiken). Poesi kan ju faktiskt förmedlas på andra sätt än i form av det tryckta ordet. Och kanske kan den intermediala poesin vara ett bra alternativ för såväl den trötte poesiälskaren som den provocerade poesikritikern.
Litteretro bjuder här på intermedial poesi av Nils Ferlin, Karin Boye och Bruno K. Öijer.
Nils Ferlin läser dikterna ”I livets villervalla” och ”Fåfänglighet” till bluestoner. Videon är producerad av OJS VADEAU.
Karin Boye läser ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”.
Karin Boyes dikt ”Väck mig”, tonsatt av John Larsen och här framförd av den dansk-svenska gruppen Over Havet. Detta är snarare en intermedial transformation där poesin förflyttats till en annan medial uttrycksform.
Bruno K. Öijer läser dikterna ”Vi lämnade varje fest” och ”Besökare”. För övrigt pågår ett forskningsprojekt vid institutionen för intermediala studier vid Lunds universitet som behandlar ”Bruno K. Öijers intermediala poesi”. Det förväntas vara klart om ett drygt år.
Den nyutkomna boken Vanessa och Virginia av Susan Sellers har väckt min i bakgrunden alltid vilande beundran för Virginia Woolf till liv igen. Därför blev jag väldigt glad när jag fann vad som påstås vara den enda bevarande ljudupptagningen av Virginia Woolfs röst. Den är en del av BBCs radiosändning från 29 April 1937 och går under titeln ”Craftsmanship” vilket var en del av en serie under namnet ”Words Fail Me”. Texten ingick som en essä i The Death of Moth and other Essays som publicerades 1942.
Upplevelsen påminner lite om att se filmatiseringen av en bok man läst. De bilder man själv skapat, i det här fallet av berättarrösten, tvingas till omdefiniering. Likväl som det ger nya perspektiv går originalupplevelsen en aning förlorad. Men det ger också nytt liv till en stor författare som tyvärr valde bort livet.
/Frida